Det var en gång fem sagor...

Jag hoppar på den där bokfemman med sagor.
Det var en gång fem sagor...

Sagan om älgtjuren Skutt och lilla prinsessan Tuvstarr av Helge Kjellin. (Sorry, Andersen, but you are beaten; du får andra tredje, fjärde och femte plats istället.)Ni vet den där sagan som John Bauer har illustrerat. Bilden av Tuvstarr sittandes vid tjärnen sökande sitt guldhjärta är kanske en av hans mest kända illustrationer. Och en av mina favoritillustrationer någonsin. Jag älskar sagan och läser den om och om igen. Den är min absoluta favorit! Jag kommer ihåg när mormor läste den för mig, som hon alltid läste sagor för mig. Hon läste så bra! Och som ni kommer att märka gillar jag och har alltid dragits till lite småsorgliga slut, men inte småsorgliga slut som gör en besviken utan sorgliga slut som man tycker är skitbra och som knyter ihop berättelsen väl, och som man bara blir lite nedstämd och eftertänksam av, som liksom lämnar avtryck. Sorgliga men bra slut är nog bland det svåraste att skriva, tror jag.

Lilla sjöjungfrun av H.C Andersen, sagornas konung. Jag har inte sett Disney's lilla sjöjungfrun, tyck att jag är knäpp. Men även om jag inte har sett den så kan jag slå vad med dig om att H.C Andersens lilla sjöjungfrun är bättre, mycket bättre. Jag har inte läst den här på evinerliga tider, men jag kan fortfarande komma ihåg när mormor och jag satt inbäddade i filtar ute på altanen hemma hos dem en kväll och läste lilla sjöjungfrun och hur hon blev förvandlad till havsskum i slutet och att jag tyckte att det var så sorgligt vackert och ett alldeles underbart slut. Bland de bästa slut som jag har läst eller hört någonsin! (Ja, ännu ett lite sorgligt slut.)

Kejsarens nya kläder av H.C Andersen. Mormor läste den här också för mig. Det jag kommer ihåg var att jag fascinerades över hur otroligt dumma/smarta(?) de var. Och att mormor läste lika bra som alltid. Och att den var annorlunda och meddragande.

Tummelisa av H.C Andersen. (Det här blir som en hyllning till min favoritsagoberättare. Jag ska tvinga mina barn och barnbarn och systerbarn och brorsbarn att lyssna på H.C Andersen när jag läser honom för dem sen. om de vill eller inte. jag ska försvara mig med att det är allmänbildning)Mormor läste den för mig och jag såg den på film och jag tror vi läste den i skolan också. Jag gillar den lilla tumstora flickan som hamnar på äventyr! Spännande!

Flickan med svavelstickorna av H.C Andersen (igen). Den är sådär sorglig som jag tycker om. Jag kom ihåg att bilderna var så fina. Jag tyckte det var så fint med ljusen, så sorgligt att hon hade tappat skorna, och så otroligt underbart med allt vad hon kunde se i svavelstickeljuset. Härom året blev en av mina texter liknade vid den och jag trodde inte att jag hade läst Flickan med svavelstickorna, men när jag fick tag på den på bibblan så kom jag ju ihåg att jag visst hade läst den, eller hört den, någon gång innan när jag gick på Hoks skola. (Jag tyckte dock inte alls att min text var lik Flickan med svavelstickorna.)

Och Frida, snälla, ge mig en bokfemma på de fem bästa sagorna som du har läst!