Nej Molly

Folket, jag har inte skrivit här på över ett år. Sedan sista har jag flyttat in i den där renoverade vindsvåning som jag pratat om Jag trivs. Jag cyklar fortfarande runt på stan och slänger in kuvert i brevinkast och kan alla portkoder i hela centrum. Jag är lite löjligt stolt över det. Jag har fortfarande inga vänner på den här orten. Eller jag har några människor som eventuellt skulle protester om jag sa att jag inte hade några vänner här. Jag har folk som jag hänger med och som tycker att jag är bitter och har dålig inställning till livet. Det har jag. De kanske är mina vänner. De kanske vill etikettera sig mina vänner, men jag skulle fullkomligt förstå om de inte vill det. Egentligen ska jag inte alls skriva det här. Egentligen ska jag utnyttja min tid och plugga. Det är min efterlängtade c-uppsatss. Men jag letade igenom mappen med gamla Uppsalagrejer i jakt på "Råd och riktlinjer för uppsatsskribenter vid litteraturvetenskapliga institutionen Uppsala universitet" och blev plötsligt inspirerad till blogginlägg. Kalla det nån konstig släng av nostalgi. I mappen hittade jag älskvärda citat från Njals saga som Illa beter du dig och sent ska din skam glömmas. Ibland ångrar jag som fan att jag åkte därifrån. Fast hade jag inte gjort det hade jag aldrig blivit av med oskulden och kunnat alla portkoder i hela centrum. Eller insett att jag inte vill bli författare. Det är jobbigt. Att författa. Folk fattar inte det. Därför drömmer folk om det. Nej, Molly, jag har insett att jag är en maskerad. Jag klär ut mig till olika saker, kvinna, student, brevbärare, rödhårig, snygg. Sådana saker. Nä, nu ska jag återgå till studerandet. Vi kanske ses om ett år eller så. Puss