Vätten är vacker ikväll.

jag är på bristningsgränsen, jag åker till uppsala i natt, när jag åker kommer jag tänka:

Vätten är vacker ikväll. En flicka gråter. Varför vet jag inte. Busschauffören är snäll och pigg för dagens ålder. Och jag, jag är trött för min ålder. Du vet det, kära Ylvavän. Kamratkompis. Du vet det. Att jag önskar att jag var barn igen, för då skulle världen förlåta mig, för att jag skapat mig en egen värld. Och hellre stannar där.

Vättens vatten glittrar vid Jönköping ikväll. En flicka gråter, Ylvavän. Hon gömmer sig i händerna för världen. Du vet vi är på väg någonstans, utan att vi vill det, allrakäraste. Vi vet inte vart, älskade. Vad ska vi göra? Kidnappa våra liv och begära lösen? Vad är våra liv värda, tror du, för dem? Åh, jag önskar jag var barn igen, för då skulle världen förlåta mig!

Jönköping är vackert ikväll och en ensam båt skvalpar på vågorna i Vätten. Allrakäraste, du vet det. Att jag önskar att jag var barn igen, för då skulle världen förlåta mig, för att jag blundar och inte vill se. Och är rädd i denna verklighet.

Vättens vågor slår mot stranden, Ylvavän. De kanske vill komma upp och vila sig, käraste? Jönköping glimmar i vattnet, som utströdda juveler i natten. Staden lyser. Älsklingsälskade, älskliingsvän.

Ansöker om att leva vidare

jag lovade kent igår att jag skulle skriva om honom här så nu hade jag tänkt göra det. han frågade vad jag skulle skiva, jag skrev att jag skulle skriva att han är lång och blond och därför syns han på långt håll när man kör förbi lindevallen med röd volvo. kent och jag ska titta på film någon dag, jag hoppas vi hinner göra det innan jag åker till uppsala. jag ska åka till uppsala och bosätta mig där som fattig gröt och nudelätande student i ett rum med dusch den första september. litteraturvetenskap ska jag plugga, får se hur det går, alla säger att det är jättekul, mamma säger att det finns en folkhögskola i nässjö. och att göteborg ligger närmare. ärligt talat vet jag inte varför jag valde uppsala. det är långt bort, de hade isländska, det känns som en seriös skola. undrar hur seriös jag är? blir jag tillräckligt desperat blir jag lärare. herregud! eller så gifter jag mig med en bonde eller en rik man och blir hemmafru. finns bara ett probelm. jag kan inte bli hemmafru. jag hatar att laga mat och jag skulle bli det grövsta deprimerad. jag vet inte... vad ska jag göra efter litteraturvetenskap i två terminer? flytta hem. söka skrivarkurs på nässjö folkhögskola, för att jag skriver för dåligt för att komma in någon annan stans... emn... sedan kanske jag blir desperat. och blir lärare. lärare blir man på jönköpings högskola. tror jag. nej, inte lärare. hjälparebetare. hjälparbetare, jobba för röda korset eller amnesti, bidra till en bättre värld eller vad fan som helst. författare blir jag bara om jag blir fruktansvärt desperat och råkar skicka in nått i fyllan. det är mitt svar på varför alla bra författare har alkoholproblem. konstigt bara att de bästa jag känner till är astrid lindgren och jk rowling.
coolt att ulla läste det där andra, hatkärlek till er alla, jag trodde verkligen att jag bara skrev till frida, därför kom allting från hjärtat, det gör det här med, i och för sig, på egen risk. det där med att jag ska ha utedass är sant, jag vill att mina ungar ska få uppleva den gemenskap som blir när man sitter uppradade alla fem på utedasset med dörren öppen och tittar ut på den gröna sommaren. det där med att jag ska låsa in min man där kommer aldig hända. jag är för snäll för det. däremot kommer jag hota honom med det på skoj, då kommer han säga att han hur lätt som helst skulle kunnat ta sig ut därifrån, men känner sig ändå rädd för jag har gett honom den där blicken som får alla att bli rädd för mig. den blicken går i släkten. själv blir man nästan imun. sedan kommer jag att känna mig som en elak människa och kommer börja laga maten själv och han kommer hjälpa till, annars hade jag inte valt honom, för det första. så är det.
varför jag skrev sådär om utedasset och min karl vara bara alexandraskämt, sånt som får folk att blir rädda för mig och som får frida och mig att skratta. ett så kallat inträdesprov för om du klarar av en relation med alexandra. ta det inte så allvarligt. ta det med en näve salt och en skyffel grus.
det var det här de kallade det verkliga livet när man gick i skolan. bostad, försäkring, jobb, bidrag, körkort, besiktning, ansökan...
varenda gång man skriver en ansökan så känns det som att man ansöker om att leva vidare. så känns det. innan man vänjer sig måste man kämpa tils man vänjer sig.
jag besiktade bilen för första gången igår, var orolig kvällen innan, blev nervös en halvtimme innan och var jublande glad efter, därför åkte jag till biblan och lånade en bok. jag tyckte jag var värde det. har börjat läsa ljudböcker, det är som att se en lååång härlig film. vill jag inte ha med språket utan bara historien, så blir det ljudbok, och om jag känner mig lat. vill jag ha med allting, språket, historien, meningarna, styckeindelningarna så läser jag långsamt från boken, njuter, som jag gör med gösta berling. jag ville inte läsa ut den för allting är så bra, vill bara njuta. men det var inte den jag lånade. jag lånade hundarna i riga. jag ska läsa de mankellböckerna har jag fått för mig, jag har bara sett filmerna.
innan visste man att det alltid skulle orda sig för då var ens liv inrutat, man vågade drömma. det är nu, nu man ska våga göra dem verkliga, men nu vet man inte om det kommer att ordna sig, för ens liv är inte längre inrutat.
man får ta sina chanser. ha lite driv. chansa. driva. hela tiden ansöka om att leva vidare. och hoppas på att det beviljas. annars lever man ändå. då blir man desperat. då slutar man kanske ansöka och slår sig in och fram istället. hej, jag råkar leva här, idiot. det är mitt liv, mitt.
får jag någon gång min röda stuga med vita knutar i skogen och senapsgult runt fodret kring fönstrena kommer jag vara nöjd och lycklig. en tekokare, rinnande vatten och el till min dator, kyl, frys, tvätt diskmaskin och värme och en kakelugn, då blir jag glad. träden nära huset och bara klippa gräset när jag har lust. jag vill ha det. men först måste jag hitta ett sätt att tjäna pengar på ett sätt jag vill så att jag inte hinner bli deprimerad innan jag får allt det där... det kanske jag hinner bli ändå. Haha! Skoj, alex. Kommer aldig hända. Det vet du.
Frida och jag fantiserar om ett cafe ute skogen i ett träd där vi ska ha ekotema, kul glass, glad packad räkmacka, ox pytt, kall kotlett, bangkaka, plank stek och brännbiff ( annat namn för rostbiff, som marina sa när hon skulle beställa det i charken) och bara stigar som leder dit, folk får navigera sig själva. och vi ska bjuda in folkmusiker och bra poeter och ha trevligt. vi ska bara hitta ett sätta att bygga det där cafeet i trädet på...så ska vi ha filmkväll, kent blir speciellt inbjuden och den gången får han välja film. och halloweenparty med massa gosedjur så att folka kan roa sig. och äter folk för mycket så får frida ha sin kvällsgympa inspererad av pampersreklamen. sedan ska vi sätta upp citat från folk, typ, "alltså du dras till snygga människor." "ja, jag vill ju inte känna mig ensam," av sofia och marina.
jag har i alla fall inte slut på ideer...
puss och kram och trevlig dag.
kan ni inte sova så köp en nallen, inte sömnpiller. jag ska ta med min till uppsala.