Korsnedtagningen

Jag fick mina pengar härom onsdagen. Nu har jag köpt Lily Allens senaste, Veronica Maggios, Hammerfalls och Ane Bruns, plus två böcker. Ekononiskt. Jag skulle visst spara till sommaren. Det är inte bra att titta på popcirkus och bli kär i alla musik de sjunger.
Det går bra med analysen än så länge, det känns som jag har grepp om det hela, i alla fall nästan, annars brukar det känns som om jag inte har grepp om det över huvudtaget och jag bara slänger ihop något. Gött. Jag har suttit hela dagen med den. Jag känner mig jätteduktig. Igår satt jag inte hela dagen med den... Jag fick ett sms om att en bok hade kommit och då kände jag mig tvungen att hämta den, fast det nog inte var något brottom med den. Sen kom jag på att det skulle vara en föreläsning med Bob Hansson i Ihrésalen, men jag kom inte ihåg vilken tid så jag cyklade ner till skolan och kollade. Den var kl. 19. Klockan var 17. Hm. Vad ska jag göra tänkte jag för jag hade inte tänkt att cykla hem bara för två timmar. Så jag gick in i skivbutik... och sen gick jag en sväng inne i domkyrkan och funderade på om jag skulle lägga fem kronor i en bössa och tända ett ljus för andra, men jag gick runt och tittade på taket istället och såg ett superfint konstverk. Korsnedtagningen, eller något sådant hette den. Den var belyst med starka lampor, strålkastare och var helt i trä, oslipat, ohyvlat. Riktigt fin! Det såg ut som utmäglade människor, som skeletter syns. Kyrkan kan konst.
Sen gick jag på föreläsningen med Bob Hansson. Det var som när vi lyssnade på honom på Värnamo bibliotek fast ändå bättre. Ungefär lika bra som när vi hörde honom på Poesiaftonen.

C uppsats om Pettson och Findus, kackel i grönsakslandet.

Jag längtar efter sommaren. Jag har börjat spara. Jag vet inte om jag får något sommarjobb, så... Och det är inte hela världen om jag inte får det.
Mamma sa att vi skulle ha vårat lilla paradis hemma. Vi har alltid ett paradis på sommaren. Då bevhöver man inte elda lika mycket i pannan. Då kan man bada i polen och sola och lyssna eller läsa bok och rida på morgonen och skriva till in på natten. Jag vet inte om jag kommer göra det, men man skulle kunna. Jag har brukat göra det på sommaren.
Jag fick en fråga idag på lektionen, om hur jag skulle beskriva notisskrivaren i Pölsan av Torgny Lindgren. Jag sa att han var fantasifull. Jag kom inte på något annat. Jag kom inte på något mer att säga sen. Eller jo, jag sa att jag ser det som att han hittar på hela sin notishistoria, därför såg jag honom som fantasifull. Den var otroligt fantasieggande. Du skulle läsa den. Du skulle gilla den, tror jag. Den har enkelt språk, fantasieggande fantasifullt, lite smått knasig, lite elak, men på ett knasigt kul, nästan oskyldigt sätt. Den påminner mig lite om de få raderna jag läste ur Naiv Super. Pär sa att han skulle vilja döpa om den till Fantasins lov. Notisskrivaren gör meningar och skriver ur minnet... minnet är allt man kommer ihåg. Han gör meningar. Den enda verklighet som finns är minnet. Det som har varit, det som kommer att vara, det som inte har varit...men ändå är...
Imorgon ska jag skriva en analys om Tonio Kröger. Camilla hjälpte mig att hitta bra sekundärlitteratur idag på tyska hyllan. Allt var skrivet på tyska, utom två böcker. Den ena var på engelska, den andra var på svenska. Hon hittade den svenska. Jag har läst den nu och pratat med mamma och tittat på filmen Elegy. Jag ville ringa igår till henne, men sen blev klockan halv tio och för sent.
Jag har börjat göra upphopp och situps och armhävningar och cykla till skolan. Idag gjorde jag 50 tåhävningar också, sedan åt jag den där helbruna Ben and Jerry's med brownies i... Den som du också gillade.
På måndag är det inlämning och start av nu kurs, förberedningskurs för B uppsatsen. Tills hösten kanske jag skriver C uppsats. Kanske om kvinno- och manssynen i Melleniumtriologin, kanske om nått om Astrid Lindgren, kanske om Pettson och Findus. Jaha, du skriver C uppsats, vad skriver du C uppsats om då? Pettson och Findus, kackel i grönsakslandet. Hur många gånger har jag inte läst den! Du vet hur de tittar på en då, om man skulle säger något så dumt. Det socialt accepterade är att säga att man inte skriver om något särskilt. Då glömmer de att de någonsin frågade och börjar tänka på något annat... Eller så låter man dem få chocken. Jaha, kan man skriva om det? Man kan skriva om allt, Emma vet en som har skrivit om snöns betydelse i irländsk poesi, fast det handlar ju i och för sig i alla fall om något med betydelse, så jag vet inte om det är samma sak som att skriva om Pettson och Findus, men, vem vet, jag kanske kommer att skriva om köttbullens betydelse i grönsakslandet? Eller hur det oligger potatis i vartenda hål. Jag kan göra en mening, som notisskrivaren i Pölsan.
Just nu ligger det potatis i mitt kylskåp. Jag funderar på när de kan börja gå...
Jag gillar när du skriver om dig själv. Jag gillar när du skriver om filosofiska problem också, men jag gillar när du skriver om dig själv. Skrev du verkligen så ofta innan? Jag vet inte hur ofta jag skriver längre. Jag skriver ganska ofta i huvudet, nästan varje kväll, men det är sällan jag sätter det på pränt... Men jag kanske skriver en gång i veckan, bara några rader nonsens, några meningar, jag gör lite meningar i alla fall, och så skriver jag här. Till dig, för mig själv.

Det luktar vår. Det är vår.
Igår gick vi runt i Uppsala och lapade sol, jag, Emma och Camilla. Vi gick in på ett café och satt och pratade stunt i flera timmar. Strunt och strunt, alla pratar mer eller mindre strunt, och det gjorde vi också.
Människorna i Uppsala har börjat sätta sig på parkbänkarna ner vid vattnet. Camilla sa att det var ett säkert vårtecken. Jag säger att det luktar vår och att det är ett säkert vårtecken. Jag och Emma ville köpa glass och jag tog det som ett vårtecken. Det är vår konstaterar jag och skiter i om snödroppar har ploppat upp ur rabatterna, om blåsippor eller vitsippeknoppar tittat fram mellan vissna löv i skogen. Det är vår.
I morgon är det seminarium om Makten och härligheten och två dikter av Aspenström. Jag har läst Aspenström och fundear fortfarande på om jag skulle läsa lite mer i Makten och härligheten.
Om cirka en vecka ska vi lämna in en prosaanalys av en författare som vi har läst under denna kursen, men inte av det verk som vi har tagit upp på seminariet utan ett annat som ni väljer själva. Jämför gärna de två verken. Jag ska antagligen analysera en novell av Thomas Mann, nobelpristager 1929 tror jag det var, Tonio Kröger heter novellen. Döden i Venedig var jätteintressant så jag tänkte att denna novellen nog också kunde vara det. Dock har jag inte läst den än...
Jag är hopplös. Jag vill hellre begrava mig i en massa lyrik och läsa det. Jag vill att The Reader ska ha premiär nu så att jag kan gå och se den. Jag såg Taken igår och den var inte så bra, å andra sidan fick jag gå gratis. Jag hinner inte läsa ut en enda bok, bara börja på nya hela tiden och snart börjar kursen där vi ska förbereda oss för B-uppsatsen. Den verkar spännande, men jag kommer inte hinna läsa ut hälften av litteraturen där heller. Hopplöst.
Den 15 april ska vi söka till nya kurser. Jag riskerar att söka till C-kursen och när jag har gått klart den, söka till en engelskakurs i Jönköping eller kanske filosofi, för att därefter pausa med folkhögskolan i Nässjö eller skrivarlinje i Växjö. Eller om jag skulle ta folkhögskolan i Nässjö på en gång? Fast när jag ändå är inne i litteraturtänker och universitetstänket så kan jag ju lika gärna köra på C-kursen och när jag ändå har bostad här som jag måste säga upp mig från om jag skulle flytta hem för en tid.
Jag kommer i vilket fall hem till påsk, 8-14 april. Då ska jag kolla blåpipporna och vitsipporna och vårlöken och isen på ån och sitta utanför stallet och solen hela ansiktet och fika, rida och få ont i rumpan och mocka och borsta fällande hästar och bära vattenhinkar och elda och titta på tv och film, kanske gå på bio, kanske träffa Frida, kanske gå ut i Jönköping, kanske inte hinna någonting av detta?
I sommar vill jag läsa och skriva allt det som jag inte hunnit läsa och skriva nu. Jag ska slösa så lite pengar som möjligt ifall jag inte får nått sommarjobb, dock har jag sökt på två ställen, och sola mig neger, nu är jag vit som en död, och rida lite då och då och åka till Göteborg på metaltown, kanske även Kalmar nu då, och hänga med mamma på nån semester. Kulkul!
Nu, nu ska jag läsa lite ur Makten och härligheten. Amen.

Situationsrapport 23.43- 00.53 (med små uppehåll)

Jag funderar på vad jag ska göra, men jag gör ingenting. Kurser: litteraturvetenskap C, engalska, sörängens folkhögskola, estetsik linje, isländska, genusvetenskap, filosofi, fanska, tyska...
Vad blir du av det då? Vad ska du bli? Vad ska du blir när du blir stor?
Vad läser du? Vad pluggar du?
Litteraturvetenskap.
Vad blir du av det då? Ska du blir författare? Ska du skriva en bok?
Nils heter min nya kompis i korridoren. Han har flyttat in i rummet med solrosen på dörren. Jag gissade på att han var fransk, men när jag frågade var han tysk. Jag har aldig varit i Tyskland. Jag fick för mig att jag skulle gilla det. Det är något med Tyskland. Det ligger så nära. Nästan närmare än de nordiska länderna. Någonstans sa de att de som är mest genetiskt lika svenskar är tyskar eller om det var tvärt om. Andra brukar alltid ha sånna problem att uttala svenska ord. De vrider liksom tungan av sig. Men tyskarna tycks inte göra det. Våra språk, tyskan och svenskan, ligger så nära varandra, att det knappt blir något problem för tungan i munnen. Igår sa Nils köttfärsås med biljerande uttal. Jag blev rent imponerad, förvirrad över hur bra det lät. Men jag har ofta märkt det, när vissa tyskar pratar svenska, att jag ibland blir imponerad, rent förvirrad, över hur perfekt deras uttal är och ändå hörs det något knappt märkbart i bakgrunden... Jag vet inga andra som kan prata svenska så förvirrade likt svenskar som tyskar kan. Dock finns det fortfarande dem som verkligen låter tyskar...
Jag gillar Nils. Än så länge har jag bara sett honom gör spagetti och köttfärsås. Han frågade om jag inte ville ha, men jag sa nej, för jag hade precis börjat göra min egen.
Jag antar att jag gillar honom för att han gör ett snällt, vänligt, något tafatt intryck. Jag antar att jag har lite svårt för Filip för att han gör ett litet snobbigt intryck, med sin ryckiga, nonchalanta, lite nervösa röresler. Desstom så känns det som om allt man säger till honom blir dumförklarat. Han är säkert smartare än vad jag är. Men jag tror inte att det finns någon som vet lika bra som jag hur dum jag egentligen är. Eller jo, förresten. Kanske.
Det känns som om de som inte tycker om mig har genomskådat mig. De ser genom mina försök att dölja min fel.
Någongång tänkte jag att det är egentligen inte ens egenskaper som är bra eller dåliga utan hur man använder dem som gör dem bra eller dåliga. Jag vet inte om det stämmer.
Tills på fredag ska jag läsa Barabass och Bödeln. Pär Lagerkvist. Dvärgen, du vet, kära Fridavän.
Jag är så glad för att du trivs i Göteborg. Fisken i vattnet. Frida i Göteborg, läser filosofi, hämnas ljuvligt på Magnus som bara gav henne VG i filosofi... that barsted. Only joking! Det är bara jag som tänker på revansh och hämd på mitt förflutna och världen.
Mig misstog han sig också på. Och jag som kände det som att han hade genomskådat mig. Jag misstog mig också.
Idag skulle vi har läst Mot fyren av Virginia Woolf. Jag läste 30 sidor, sedan hann jag inte mer, för jag var hemma över helgen och hade fullt upp med min familj. Jag får inget gjort när jag är hemma. Enda gången som jag fick något gjort var när jag skrev hemtentan hemma över jullovet. Där finns så mycket annat att göra: tvätta, diska, elda, mocka, släppa ut hunden okopplad och se honom försvinna bort, följa spåren in mellan ogenomträngliga granar och höra honom skälla och få skoskav, ge upp, gå hem och vänta i två timmar inna han börjar tröntan och nosa hemmåt... är några saker som man kan göra när man är hemma.
Alla förhållanden är så sköra. Men det finns vissa få förhållanden som verkligen håller. Och dem tröstar man sig med. Dem lutar man sig tillbaka mot. De är tryggheten.
På kylskåpsdörren hemma står det "let this joyful smile remind us how much there is to be happy about" och "en mamma är en vän som man aldig växer ifrån".
Det har bara funnits en enda kärlek i mitt liv, än så länge, som jag skulle kunna kalla kärlek. Äkta kärlek.