torsdag 18 februari 2010

Jag letar till och med metaforer i diktsamlingar när jag sover nu

Jag visste jag var illa ute när jag började drömma om hur jag letade metaforer i diktsamlingar. Men nu har jag äntligen analyserat klart Runefelts och Tranströmers dikter efter tre dagars hårslitande. Jag är äntligen klar, det är inskickat. Bra.
Det kommer att bli författarbesök i Växjö under våren i samband med föreläsningarna så därför ska jag gå på dem istället för tråkig illustration eller foto. Jag ska bli författare, begrips. Inte leka runt med kamera, ta kort *klick* även om jag sålde tre bilder på Marina igår för 150 spänn *fniss*. Och även om jag illustrera lite av mina texter. Det känns onödigt. När jag blir författare kan jag välja illustratör, for God's sake. Men innan dess ska jag uppföra mig som en nördig litteraturvetare som skippar onödiga lektioner av skapande till förmån för viktiga författarbesök på universitetet. Here I come.
Brilliant. Jag har packat för Uppsala. Jag är klar med analysen och den är inlämnad. Författarbesök är inbokade. Lolita är läst till sidan hundratrettionånting och ska vara någorlunda utläst på fredag. Nästa vecka ska jag frenetiskt jobba på med Ekon där fem sidor ska vara inlämnade den första mars. Det känns som jag har mycket att göra, men att jag hinner nog med. Det går som det går. Det ordnar sig alltid tillslut ändå. För att det måste. Helt enkelt. Även om jag börjar drömma mardrömmar om formuleringsproblem och metaforer som förföljer mig bland boksidorna. Men nu är jag glad, lyriskt glad och euforisk. Jag ska till Uppsala gator i morgon!

lördag 13 februari 2010

Låt mig göra det jag finner värde i annars slutar jag här

Min vän säger det finns inget värde i världen. Jag säger hon är ett värde. Jag säger jag har ett värde. Vi är värde för andra med. Det finns värde. Ett värde för mig är att skriva annars mår jag inte och att må är värt tycker jag.

Jag har skaffat ny frisyr, det kanske inte har värde men det är kul. Den är guldblonda slingor och uppklippt därbak och längre där fram. Du får se sen.

Jag finner värde i det skrivna. Det kanske inte har nåt värde i det stora hela men det har värde för mig och min överlevnad och jag har värde för andra därför tänker jag leva och om de vill att jag ska leva får de låta mig göra det jag finner värde i annars slutar jag här. They owe me that if they want me to stay here.

Jag har hyrt Tidsresenärens hustru. Romantiskt skit som jag kan gilla. Jag läser Eva Runefelts diktsamling Mjuka mörker. Jag funderar på Ekon. Jag fick fin textkritik på nyskriven eventuell början som jag måste jobba mer med. Jag väntar på att klockan ska bli åtta så att jag kan få titta på sista avsnittet av Tyst vittne. Men först var jag tvungen att skriva till min vän om värden. Ty, min vän måste förstå hon är värde.

Jag har ramat in foton jag har tagit. Jag har varit ute och gått med hundarna i snön.

Vi håller på att framställa en antologi på Sörängen. Håller på att bestämma namn, format, ringa och maila runt efter om nån vill köpa annonser för att få in pengar till kostnaderna av tryckeriet. Igår ringde jag in en helsideannons, alltså tusen spänn. Jag har bidragit med nåt i alla fall.

I helgen sticker jag till Uppsala. Snälla Camilla låter mig komma. Åh, jag saknar Uppsala gator, Uppsala hus, universitetet, Linnécafé, LundeQ, nationer, gamla kykogård...! Haha!

Och min vän låter inte värre än jag när jag är ute och cyklar med nattmössa och pickadoll och leker att jag skjuter mig själv i huvudet. Men sen kommer jag på jag är en seg jävel som hänger i. Och då tar jag av mig nattmössan och klämmer fast pickadollen på pakethållaren, för eventuellt framtida bruk, fortsätter cykla medan flåsar och utstöter huvudlösa skratt till livets ära...

Puss på dig, er, småjävlar, universum är stort, vi är större. ty, meningen skapar vi.