Tillägnad en röd mosaikgroda från Barcelona

Förra veckan kändes fruktansvärt lång. På måndagen hade jag fortfarande ont i magen efter Barcelona. Det var säkert nåt jag åt. Kanske mina egna naglar? På måndags morgonen åt bara två rostade bröd med marmelad och en kopp te. Jag brukar äta en tallrik gröt och frukt. Jag gick och la mig vid halv åtta den kvällen och sov till sex på morgonen, vilket blir tio och en halv timme.
På tisdagen och på onsdagen satt jag med Darling River framför nosen och läste frenetiskt. Den skulle vara utläst till torsdag. Det blev den.
I trosdags diskuterade vi den lite lätt, men jag hade velat göra det ännu mer. Efter lektionen var mitt huvud fullt av den. Jag gick och tänkte på den hela torsdagen och fredagen sedan.
På torsdagskvällen var jag dock tvungen att koncentrera mig på andra texter, nämligen mina kursares i Växjö. Detta fortsatte jag med på fredag eftermiddag och de blev äntligen inlämnade. Kvällen ägnade jag sedan åt televisionen. Jag älskar att slösa bort tid framför televisionen. Jag tittar inte på televisionen på hela veckan så när jag kommer hem på helgen är det den som gäller på kvällarna.
Lördagen ägnade jag åt att revidera fem skönlitterära sidor som jag har skrivit. En ny början på Ekon. På söndagen skrev jag fem nya som är i stort behov av revidering. Mitt i natten mellan söndagen och måndagen skrev jag en sidas skrivrapport om min skrivprocess och en sida självkritisk och reflekterande text om mitt arbete. Sedan lämnade jag in alltihop och packade för att tre timmars sömn senare sitta på tåget till Nässjö och ännu en ny vecka.
De sista dagarna har jag tagit det väldigt lugnt. Igår var jag ute och gick, först med Karin och sedan med Sabina och Elin. Det var härligt. Solen sken och det var vår.

Barcelona var det ju också. Jag trodde att jag kunde förtränga hur mycket jag hatar detta land. Men icke.
Mitt första intryck: Jag blir lurad på åtta euro. Såhär går det till: Jag ska köpa en buffé som kostar 6.90. Jag får 5.10 eller 6.10 tillbaka. Som den jubelidiot jag är räknar jag inte växeln förrän långt senare och då är det redan för sent. Jag är skitsur hela dagen sedan.
Jag försöker trösta mig med att sätta mig någonstans på Plaza del Catalonya (eller hur fan det nu stavas) och sola, höra de två fontänernas ljud och insupa det vackra och varma. Jag lyckas nästan övertyga mig själv om att det här kommer att bli bra.
Till råga på att äter vi sedan ute tillsammans på ett underbart veganskt och vegetariskt ställe med helhäftiga målningar på väggarna, typ starka färger, flower power stuk slash graffiti. Efterrätten är bland de ljuvligaste jag har ätit, nån daddelstång med jordgubbar och chokladsås. Dessutom dricker jag säkert en hel karaff rött vin själv och tänker att jag förtjänar detta.
Nästa dag. Vi går till Sangrada Familia, Gaudis kända kyrka. Vi kollar bara på utsidan eftersom det kostar femtio euro att gå in, alltså femhundra spänn. I en turistaffär blir jag huvudlöst förälskad i en röd mosaikgroda. Jag köper den och tröstar mig med den resten utav resan, tänker på den varje gång jag känner att jag inte borde ha följt med. Min röda mosaikgroda. Jag skrev till och med en dikt och tillägnade den, då vi fick en skrivuppgift på fem rader eller meningar med temat staden.
Efter detta gick vi under en triumfbåge, en park och de gotiska kvarteren. Vi tog en sväng på Picassomuseet, sedan åt vi och gick hem. På vägen hem köpte jag en uggla. Men jag måste göra dig besviken. Det var ingen riktig.
Dagen därpå slösar jag bort på en jävla galleria, hungrig och utan vänner. På kvällen, på ett café, läser jag upp mitt mästerverk, dedikerat till min röda mosaikgroda.
Jag tror det är denna kväll jag upptäcker blåmärket på ena vänstra låret. Den är formad lite som en fjäderspiral i en säng. Plötsligt känner jag mig som prinsessan på ärten och bestämmer mig för att sova på andra sidan denna natt. Jag gör det. Och vad händer? Dagen därpå har jag ett nästan lika fett blåmärke på andra låret också. Brilliant.
Torsdag. Och vi åker till nationalmuseet, resans absoluta höjdpunkt. Jag går omkring bland konsten, försvinner in i tavlorna, glömmer var jag är... Tills jag kommer ut och ser den smogbeslöjade staden igen.
Vi går till någon olympisk arena. Jag tar en massa kort. Vi åker hem och äter. Det är antagligen denna mat som jag sedan får äckligt ont i magen av. Men den var väldigt god dock.
Där har du den. Resan.
Snar är det påsk.

Several imposible things before dinner

I några veckor nu har vi hållit på med en antologi. Deadlinen var idag och nu är den skickad. Igår jobbade vi med den till halv tolv på natten. Jag är trött.
Jag har en analysuppgift att göra klart innan måndag. Jag måste packa innan söndag kväll, för på söndag natt sticker vi till Barcelona. Jag har lovat Karin att jag ska skriva brev till henne. Jag kan skriva brev till dig Fridavän också. Det blir kul. Sen efter Barcelona måste jag skriva kommentarer till cirka fem pers gånger tio sidor, för att folk har inte vett att skriva lite om de skriver dåligt utan då skriver de mer. Jag funderar på vad jag ska göra i höst och hur jag ska fixa det med sommarjobb och pengar i sommar.
Ikväll ska jag dricka vin med Sabina och Elin och sen ska vi gå till en fest som är i Gläntan.
Dessutom måste jag läsa ut en bok på trehundra sidor tills på torsdag nästnästa vecka. Jag känner mig inte alls stressad. Inte alls.
Klockan är 16.03 just nu när jag skriver det här. Vid fem är det middag och innan det ska jag har hunnit duscha och göra i ordning busken jag har på huvudet, min stolthet.
Det var bra i Uppsala. Jag sprang omkring med Camilla i bokhandlar och köpte en massa onödigt underbara böcker, så nu har jag inte köpt några böcker på bokrean. Jag gillar inte riktigt det här med att vara ekonomisk. Det är överskattat. Kanske.
Vid lunchen en dag försökte jag hålla nån kort filosofisk utläggning om värden och fenomen och existentialism. Jag insåg hur korkad jag måste vara. Jag läste ett kapitel i Främlingen och insåg att det egentligen inte gör någonting, om jag inte sätter något värde på det. Men det är just det jag gör.
Jag ser fram emot poesifestivalen då jag kan få visa upp dig på denna skola där jag känner mig lite dum och så kan du assistera mig om jag skulle råka hålla någon ohållbar utläggning om nått jag tror jag kan. Fördomar och kunskap är mycket lätta att blanda ihop har jag hört. Det kan också vara en fördom. Du får hjälpa mig i denna komplicerade filosofi, som sagt.
Vad ska jag göra?
Jag håller inte riktigt med om det där med tid. Fast jag har inga snygga argument för det.
Varför kan inte nåt som finns i våra huvuden finnas på riktigt enligt filosofin? Fantasier finns ju och samtidigt finns de inte, eller vad? Precis som tankar. Värden?
Har haft huvudvärk och varit väldigt trött denna veckan. Funderar på om det kan vara stressymtom. Eller detta soliga väder?
Jag har skrivit upp mig som vegetarian på skolan, fast jag är det inte helt, för nära jag är hemma äter jag lite kött. Hade jag stannat här ett år till med de människor som jag är med nu, hade jag slutat som vegan. Det är faktiskt inte så svårt. Stefan är ungefär som Jesus när det gäller att påverkar folk. Det är läskigt att jag och andra blir så påverkade.
Vad är det för sak som du äter som bidrar till regnskogsskövling? Då kanske jag ska återgå till mitt kött och argumentera att det är inte så mycket skillnad vad gäller klimatpåverkan.
Nu kanske jag kommer få nån sjukdom, nån vitaminbrist. Men vad fan, då återgång jag till att käk kött om det blir så. Jag äter hellre mat än piller. Jag är elak människa utan sympatier för mindre levande varelser, eller nått. Jag gillar bara inte att blir så påverkad. Fan.
Och jag som skulle hinna dusha. Skit. Jag måste göra det nu om jag ska hinna. Jag hade gärna skrivit lite till, men jag måste gå... Du vet, tiden som inte finns.
Jo, jag såg också Alice in Wonderland. I kväll ska jag footwackering.
I'm I going mad? Yes, I'm afraid so, but I'll tell you a secret. All the best people are.
Now. The six imposible things before breakfast.

skogsmullealexandra