Femlista.

Jag har inget bättre att ha lust med så jag fuskar lite och nämner 5 kvinnliga författare som jag läser mycket av och ger också exempel på den bästa av deras böcker. För skojs skull (se om jag kommer på några, intressant).

Astrid Lindgren. Jag har alltid ÄLSKAT hennes berättelser and I always will. Detta är en kärleksförklaring. Favvisssar är dock: Madicken (favorit när jag var liten och inte kunde sova om jag inte fick lyssna på band och det enda som gick hem var Madicken, Pettson och Findus- kackel i grönsakslandet, Emil eller Pippi.) Ronja Rövardotter och Bröderna Lejonhjärta! Det är något med hennes stil, hennes språk, hennes finulighet, hennes hitpå, henns okonstlade anspråkslösa vacket varma känslofullsamhet, hennes sätt att behandla de allra svårast teman för barn, men hon lyckas. Ensamma barn som skapar sig en egen värld... och döden. Hon lyckas också berätta om de små glädjeämnena i livet som man blir glad av på ett sätt som gör det äkta, intressant och engagerande och riktigt otråkigt och kul, mysigt.

Harry Potter and the Philosopher's stone av J.K Rowling. Jag vet jag tjatar om det, men det är en kvinnlig författare som jag läser MYCKET av (har bara läst alla sex två gånger om) och det är nog faktiskt den bästa boken om jag måste välja nån av dem. (Läses på engelska! annars gills det inte). Gillar hennes drastiska nästan lite elaka men fantasifulla pricksäkra beskrivningar och hennes meddragande språk.

Motsols av Mirja Unge. Min nya favorit. Hennes språk flyter melodiskt och hon visar vad språklig frihet och språklig vighet innebär. Man flyter lätt som genom en vacker melodiös melodi. Jag gillar. Tar teman som ung kvinna söker sig själv.

Harhjärta av Maria Küchen. De Behövande kommer mycket tätt efter. Jag gillar hennes lite filosofiska, poetiska språk, hon har ett språk som man bara kan försvinna in i och stannar kvar i och bädda in sig i och... Hon har skrivit ungdomsböcker också, Sång till en fjäril och Jag ser mig själv i en stulen spegel.

Johanna Thydell får också vara med. Med I taket lyser stjärnorna som man kan läsa om och om igen (percis som HP och Astrid Lindgren) och man gråter nästan bara mer och mer och skrattar nästan bara mer och mer. Jag tycker hennes titlar och hennes språk faktiskt är poetiskt. Och hennes stil är mycket stark och komisk ibland och hennes karaktärer som så männskliga, sårbara, bristliga (inte bristfälliga), och perfekta i sin ofullkomlighet. Snyggt.
Förresten så tenderar jag faktiskt att gilla debutböcker mer för de spretar lite, jag gillar när det spretar lite, det är charmigt. För de är inte riktigt som alla andra, de är mer egna, mer egensinniga. De andra tenderar att räta in sig i ledet för hur en bok egentligen ska vara, sedan. Men det är väl det, med böcker och författare som det är med människor i allmänhet: föds som orginal, dör som kopior.

Kaos.

Introduktion: Asgarv.
Det kallas kreativt kaos, det som just nu med flera atombomber spritt ut sig på rummet.
Jag behöver inte känna mig ensam. Detta är den vanligaste dialogen på mitt rum:
Alex: "Nämen hej, lilla vän, vill du dö?" '
Tyst, för getingar kan inte prata, och inte flugor och inte humlor heller. Smack!
Jag har ett mycket välbesökt rum. De har inte lärt sig att boka tid än bara.
Outroduktion: bzzzzz. smack! evil laughter.

Favoritmeningar i sångtexter.

"Maybe when I'm dead and gone I'm gonna get a statue too."
(dixie chicks, lubbock or leave it, och de sjunger "i hear they hate me now, just like they hated you, maybe when i'm dead and gone i'm gonna get a statue too".
"You're not smart enough to even dream."
(pink, 'cuz i can, där finns också "i can fit your whole house in my swimingpool"!)
"Shame on you if you fool me once, shame on me if you fool me twice."
(jag vet inte vilken sång som det sjungs i för de säger aldrig det så jag hör i den där jäkla radion)
"Tror du att ensamhet kan dölja vad du känner? Göm dig, så får du ingenting."
(nordman, be mig, jag är svag för hans sandpappersröst, och folkmusik över huvud taget.)

Schizofrenia.

(man blir allvarligt dum i huvudet av att plugga för mycket. är rubriken ens rättstavad? se bara här)
Övade du nått på spanskaprovet sen, Alex?
Ja.
Hoppsan!
Jo.
(...)
En timme.
Hoppsan!
Mmm.
Gick det bra?
Jo.
Hoppsan.
Mmm.
(...)
Ja! Det gick bra! Okej!
Haha! Det visste jag väl!
Hahaha...
Hur blir det med religionen?
Pfff.
Hahaha!
Vi får se...
GALET ASGARV (från båda tre följer efter detta.)

God natt.

Filmpremiärer att leva för:

i premiärordning:

Spiderman 3
Pirates of the Caribbean- At Worlds End
Harry Potter and the Order of the Phoenix

(Tur att man vann biobiljetter.)

Jag läser. Och pluggar inte.

Jag läser. Harry Potter. Igen. På engelska. The Philosopher's Stone. Haha! Bara fjärde gången. Jag längtar jag längtar jag lääängtar till 21 juli. Då ska jag köööra- sälv- till jönköpning och köööpa sista boken och sträckläääsa, både dag och natt och glömma att äta och dricka och sova, bara läsa. Njuta. Smaka det på tungan. Njuta. Av att läsa.
Och sen ska jag läsa Jonathan Strange och Mr Norrell en gång till. Susanna Clark. Seriös magi och magiker på 1800-talet. Tog ungefär 10 år att skriva. Rätt lite ändå om jag tänker efter. Tjock bok, tjock fet bok.

Spanskaprov imorgon. Har jag lust att öva? Nej.
Har du övat någonting, Alex? Nej.
Ska du öva? Jag tror inte det.
Har du lämnat in religionen som skulle varit inne för två veckor sedan? Nej.
Ska du lämna in den? Jag får se. Jag tror inte det.
Det tar sig. Ja.
Jag säger ju det.
Nej, det trodde vi inte om dig, Alex.
Ha!ha!ha! Nej. Inte jag heller. Hahaha!
Jag har liksom lämnat in avskedsansökan till plugginstitutet och snart slutar jag på heltid. Och blir alkolist eller hora eller nått, samhällsutsugare, ni vet. Fast just nu diskar jag. Jag är nog den enda diskaren i typ hela världen som tycker att det är kul att diska och inte är avundsjuk på koken för att han får laga mat och inte jag. Ty, jag hatar att laga mat. Och jag tänker inte bli servitris heller. Usch. Tappa saker, träffa folk, vara tvungen att var trevlig och komma ihåg beställningar och ta emot allt stryk som koken skulle ha haft. Jag diskar hellre.
O ja, det är nog något alvarligt fel på mig. Jag skulle bli intressant för forskningen. Kanske kan jag göra stora framgång som forskningsobjekt.
Förresten. Det där om historiska böcker... Först visste jag inte om jag hade läst några över huvud taget, sen kom jag på att jag har läst första Arn boken, Vägen till Jerusalem och 80 sidor i den andra (vad nu den hette). Och sen har jag ju läst Häxbryggden och Häxans dotter och de där böckerna av Maj Bylock. Var helt körd i dem när jag gick i trean, fyran. Borde läsa de sista som jag inte läste. Sen. nån gång. Om det blir av. Om jag hinner. Om jag inte slösar bort mitt liv.
Sen har jag ju läst Grottbjörnens folk och den serien av Jean M Auel. Coolt! Vad man kommer på!
Skrev en sida innan. En sida. Pfff.
Jag ska aldrig mer säga att jag läser mycket. Eller, för den delen, att jag skriver mycket.