Femlista.

Jag har inget bättre att ha lust med så jag fuskar lite och nämner 5 kvinnliga författare som jag läser mycket av och ger också exempel på den bästa av deras böcker. För skojs skull (se om jag kommer på några, intressant).

Astrid Lindgren. Jag har alltid ÄLSKAT hennes berättelser and I always will. Detta är en kärleksförklaring. Favvisssar är dock: Madicken (favorit när jag var liten och inte kunde sova om jag inte fick lyssna på band och det enda som gick hem var Madicken, Pettson och Findus- kackel i grönsakslandet, Emil eller Pippi.) Ronja Rövardotter och Bröderna Lejonhjärta! Det är något med hennes stil, hennes språk, hennes finulighet, hennes hitpå, henns okonstlade anspråkslösa vacket varma känslofullsamhet, hennes sätt att behandla de allra svårast teman för barn, men hon lyckas. Ensamma barn som skapar sig en egen värld... och döden. Hon lyckas också berätta om de små glädjeämnena i livet som man blir glad av på ett sätt som gör det äkta, intressant och engagerande och riktigt otråkigt och kul, mysigt.

Harry Potter and the Philosopher's stone av J.K Rowling. Jag vet jag tjatar om det, men det är en kvinnlig författare som jag läser MYCKET av (har bara läst alla sex två gånger om) och det är nog faktiskt den bästa boken om jag måste välja nån av dem. (Läses på engelska! annars gills det inte). Gillar hennes drastiska nästan lite elaka men fantasifulla pricksäkra beskrivningar och hennes meddragande språk.

Motsols av Mirja Unge. Min nya favorit. Hennes språk flyter melodiskt och hon visar vad språklig frihet och språklig vighet innebär. Man flyter lätt som genom en vacker melodiös melodi. Jag gillar. Tar teman som ung kvinna söker sig själv.

Harhjärta av Maria Küchen. De Behövande kommer mycket tätt efter. Jag gillar hennes lite filosofiska, poetiska språk, hon har ett språk som man bara kan försvinna in i och stannar kvar i och bädda in sig i och... Hon har skrivit ungdomsböcker också, Sång till en fjäril och Jag ser mig själv i en stulen spegel.

Johanna Thydell får också vara med. Med I taket lyser stjärnorna som man kan läsa om och om igen (percis som HP och Astrid Lindgren) och man gråter nästan bara mer och mer och skrattar nästan bara mer och mer. Jag tycker hennes titlar och hennes språk faktiskt är poetiskt. Och hennes stil är mycket stark och komisk ibland och hennes karaktärer som så männskliga, sårbara, bristliga (inte bristfälliga), och perfekta i sin ofullkomlighet. Snyggt.
Förresten så tenderar jag faktiskt att gilla debutböcker mer för de spretar lite, jag gillar när det spretar lite, det är charmigt. För de är inte riktigt som alla andra, de är mer egna, mer egensinniga. De andra tenderar att räta in sig i ledet för hur en bok egentligen ska vara, sedan. Men det är väl det, med böcker och författare som det är med människor i allmänhet: föds som orginal, dör som kopior.