måndag 14 mars 2011

Jag hade inte hjärta att var självkritisk

Det var längesedan jag skrev här, jag vet. Jag lyssnar på sportify, på Lykke li och Anna Ternheim och Regina Spektor och Veronica Maggios Jag kommer och läser Spill (som jag hann köpa innan bokrean, fatal fail) och har skrivit arbetsrapport som nu är inlämnad - en självkritisk självreflekterande text om hur mitt skivande har gått. Jag hade inte hjärta att var självkritisk; jag gör så gott jag kan.

Jag måste också hinna söka universitet till hösten, och hinna bestämma mig för vad och var. Växjö eller Linköping. Det lutar åt Växjö. Det lutar åt barn- och ungdomslitteratur. Men jag vet inte...

Jag är smått oroad över min ekonomi. Jag ska till Växjö på författarbesök (Sigrid C kommer - hon som skrivit Spill). Jag ska till Milano en vecka med klassgänget och hänga med svenskstuderande italienare. Och: jag ska till Italien en vecka senare, denna gång, skidresa. Det kommer bli askul och skitdyrt. Men va fan.
Jag har lite resfeber. Jag är lite orolig för hur jag ska packa eftersom jag ska vara ekonomisk och bara ha med mig handbagage... Hur gör man med till exempel tandkräm?

För någon vecka sedan var jag och Gunnar på fyradagars skidresa med Jonas och hans nya flamma. Hon heter samma sak som jag vilket är väldigt irriterande. Något annat som är väldigt irriterande är ljudet av kyssar. Jag klarar inte det ljudet. Och det är ingen ny grej, jag har hatat dem enda sedan min bror och hans kompis tog med sig sina flickvänner hem och låg i tv-rummet och grovhånglade medan jag försökte plugga i köket (det hördes. det gick inte att plugga). Slutsats: Nyblivna par som inte kan låta bli att ha förspel på offentlig plats borde inte få vistas på offentlig plats. Jag var så nära att flera gånger säga: om ni ska ha förspel så finns toaletten en trappa ner. Det var en fyra dagars dubbeldejtsskidresa. Och jag har lärt mig att hata dubbeldejter.
Som tur var kunde vi åka ifrån det andra paret i skidbacken och med skotern. Det var underbart. Skotern var bäst och gick snabbast, men jag vet inte säkert, för hastighetsmätaren var sönder. Det kanske var bra... så jag inte behöver veta hur fort det egentligen gick.
Andra dagen på skidor var bäst (förutom dagen på skotern och till fjälls). Linda var med och bröt av fyrenigheten och sedan kom hennes polare... Backarna var långa och roliga och lagom svåra. Jag åkte svart efter svart backe och på eftermiddagen vid fyratiden såg jag solnedgången röd när jag åkte ner för backen. Jag försökte etsa in den bilden i minnet. Ta kort mentalt.
Det var så jag fastnade för skidåkningen.

Jag umgås alldeles för mycket med människor som arbetar och har hederliga jobb. Det är varken bra för ekonomin eller självkänslan (eller självförtroendet?). Jag försöker tänka att snart, snart är jag doktorand, för att liksom ha någonting att trösta mig med, hävda mig med, men det funkar inte riktigt. Jag får jobba på det.

fredag 4 mars 2011

Kulturkrock på nattkröken

Vi har en muslim i vår studentkorridor. Mohammed. Från Jordanien. Vi satt och pratade igår kväll. Min andra granne, Craig, kom in då och då och deklarerade glatt att det var fest en trappa ner och att han bara skulle hämta öl.
Mohammed tittade förvånat på honom och sa att jag har inte hört honom prata så mycket sedan jag kom till Nässjö. Nej. Det kallas alkohol och har den inverkan på folk. Speciellt västerlänningar, särskilt i de nordligare delarna av världen, kan inte umgås socialt om de inte har alkohol i kroppen. Enligt mina undersökningar. Jag har i och för sig hört Craig utstöta ljud då han hade islossning i frysen med en hammare häromveckan, men efter det har jag inte hört något.
När klockan var halv två kom Craig in igen, utbrast: Sitter ni här än! Vad fan pratar ni om? Jag sammanfattade i korthet: vi hade pratat om Gud, om islam och kristendom, om de två olika kulturer vi kommer ifrån, och Mohammed undrade hur jag inte kunde tro på en Gud. Jag sa att det var mycket enkelt. Han sa att men vad tror du har skapat allting? Tror du att allting bara uppstod av sig själv? Ja. Kemi, fysik, du vet. Förklarar allt. Mycket bra vetenskap. Men, sa han, hur tror du allting skapades? Big bang, sa jag. Men vad skapade Big bang? sa han. Vem skapade Gud? sa jag. Skapade han sig själv eller skapades han av människan? Man frågar inte vem som skapade Gud, sa han. Nehe.
Mohammed visade mig bilder på sin familj och bjöd på te. Han berättade att hans lillebror ville att föräldrarna skulle bo hos sig, men att han var äldst och att de skulle få bo hos honom istället. Det sa han med ett leende. Där, hos honom, bryr man sig om familjen och tar hand om sina gamla. Här slänger vi in dem på äldreboende för att de inte ska vara i vägen. Där slåss man nästan om vem som ska få ta hand om sina föräldrar.
När Craig åter kom in vid halv tre och berättade att han äntligen för första gången fått gräs i Sverige drog han fram en stol, satte sig och sa sedan han att han inte tror på någon världsreligion för i islam får man inte ha sex förrän man har gift sig för då kommer man till helvetet och i kristendomen är det likadant, hur ska man då veta att man har gift sig med rätt person, om man inte får ha sex innan? Tänk om personen visar sig vara totally fucked up in bed! Det var därför jag dumpade min förra tjej, sa han och Mohammed stirrade förskräckt på honom. Jag garvade. Jag tror att det är sådana här möten som kallas för kulturkrockar.
När Craig hade gått sa Mohammed att det var ju det jag sa, det handlar bara om sex.
Själv vet jag inte hur jag ska ställa mig i den frågan. Jag menar, jag vill inte vara gift med en kille som är jättedålig i sängen, men å andra sidan vill jag inte ha en som bara vill ha mig för att knulla. Med andra ord har jag höga krav.
Vad jag däremot tycker är att om kvinnan ska täcka sin kropp för att den är attraktiv för män, så ska män göra likadant för att inte fresta oss kvinnor. Jag tycker också att musikvideor inte ska vara porrfilm och att schlagerfestivalen ska inrikta sig på att vara musiktävling, inte en tävling i vem som har minst kläder. Varför inte sjunga nakna eller i burka, både män och kvinnor? Så att männen inte behöver känna sig diskriminerade eller kränkta över att de råkar få avslöja hur liten den egentligen är.
Nu ska jag äta. Mamma och jag kom fram till att det är meningen med livet. Vi fick en inbjudan från missionskyrkan om att de skulle undersöka meningen med livet en kväll. Då sa mamma att det behöver man inte undersöka, meningen med livet är att äta. Och mycket riktigt, missionskyrkan skulle börja sin kväll med en måltid.
Alexandra Melander