Jag hade inte hjärta att var självkritisk

Det var längesedan jag skrev här, jag vet. Jag lyssnar på sportify, på Lykke li och Anna Ternheim och Regina Spektor och Veronica Maggios Jag kommer och läser Spill (som jag hann köpa innan bokrean, fatal fail) och har skrivit arbetsrapport som nu är inlämnad - en självkritisk självreflekterande text om hur mitt skivande har gått. Jag hade inte hjärta att var självkritisk; jag gör så gott jag kan.

Jag måste också hinna söka universitet till hösten, och hinna bestämma mig för vad och var. Växjö eller Linköping. Det lutar åt Växjö. Det lutar åt barn- och ungdomslitteratur. Men jag vet inte...

Jag är smått oroad över min ekonomi. Jag ska till Växjö på författarbesök (Sigrid C kommer - hon som skrivit Spill). Jag ska till Milano en vecka med klassgänget och hänga med svenskstuderande italienare. Och: jag ska till Italien en vecka senare, denna gång, skidresa. Det kommer bli askul och skitdyrt. Men va fan.
Jag har lite resfeber. Jag är lite orolig för hur jag ska packa eftersom jag ska vara ekonomisk och bara ha med mig handbagage... Hur gör man med till exempel tandkräm?

För någon vecka sedan var jag och Gunnar på fyradagars skidresa med Jonas och hans nya flamma. Hon heter samma sak som jag vilket är väldigt irriterande. Något annat som är väldigt irriterande är ljudet av kyssar. Jag klarar inte det ljudet. Och det är ingen ny grej, jag har hatat dem enda sedan min bror och hans kompis tog med sig sina flickvänner hem och låg i tv-rummet och grovhånglade medan jag försökte plugga i köket (det hördes. det gick inte att plugga). Slutsats: Nyblivna par som inte kan låta bli att ha förspel på offentlig plats borde inte få vistas på offentlig plats. Jag var så nära att flera gånger säga: om ni ska ha förspel så finns toaletten en trappa ner. Det var en fyra dagars dubbeldejtsskidresa. Och jag har lärt mig att hata dubbeldejter.
Som tur var kunde vi åka ifrån det andra paret i skidbacken och med skotern. Det var underbart. Skotern var bäst och gick snabbast, men jag vet inte säkert, för hastighetsmätaren var sönder. Det kanske var bra... så jag inte behöver veta hur fort det egentligen gick.
Andra dagen på skidor var bäst (förutom dagen på skotern och till fjälls). Linda var med och bröt av fyrenigheten och sedan kom hennes polare... Backarna var långa och roliga och lagom svåra. Jag åkte svart efter svart backe och på eftermiddagen vid fyratiden såg jag solnedgången röd när jag åkte ner för backen. Jag försökte etsa in den bilden i minnet. Ta kort mentalt.
Det var så jag fastnade för skidåkningen.

Jag umgås alldeles för mycket med människor som arbetar och har hederliga jobb. Det är varken bra för ekonomin eller självkänslan (eller självförtroendet?). Jag försöker tänka att snart, snart är jag doktorand, för att liksom ha någonting att trösta mig med, hävda mig med, men det funkar inte riktigt. Jag får jobba på det.