tisdag 4 maj 2010

Jag kan ju alltid trösta mig med att jag inte äter lika mycket sojaböner som en ko

De senaste dagarna har naiva Alexandra tvingats bli medveten: Världen är ett jävla ställe.
Först tittar jag på "Bananas", ont girigt företag gör folk sterila och ger dem cancer genom bananbekämpningsmedel. Därefter ser jag "Blood Diamond", med ännu fler onda giriga människor, inbördeskrig, barnsoldater, åker in i en by och skjuter ner så många människor som möjligt, tar några till fånga, hugger av armarna på dem, låter dem gräva efter diamanter under slavlika förhållanden, åker in i en stad och skjuter ännu fler... På film ser jag lite av verkligheten utan verkligheten.
Sedan har "globalarna" sin presentation om Ecuador och om ett oljebolag, Texaco som genom utsläpp av oljerester har förgiftat grundvattnet och gett människorna där cancer. Ecuadors Tjernobyl. De badar, tvättar och dricker det förgiftade vattnet. Och naiva jag som trodde kolonialismen var över. Icke. Istället för länder så har företagen tagit över och regerar och kör över. Fy fan.
Jag läste lite ur en artikel om sojaböner. Äter jag kött är det lite sämre för världens resurser än om jag inte äter kött, men jag bidrar ändå till regnskogsskövling genom att käka sojaböner. Men jag kan ju alltid trösta mig med att jag inte äter lika mycket sojaböner som en ko. Eller?
Dessutom kvittar det nästan om man kör bil på etanol eller bensin, man bidrar till växthuseffekten och/eller regnskogsskövling i alla fall.
Och här sitter jag och funderar på vad jag ska göra.

Då blir man lite glad när man hör om människor som Engelskan som åkte till Ecuador och byggde en tunna med filter där regnvattnet kunde samlas, så att människorna slapp dricka det förgiftade.
Kanske skulle man här kunna komma på en bättre anordning än vattenklosetten. Det känns ärligt talat sådär att spola ner sin skit i dricksvatten...
Jag funderar på om jag ändå skulle göra minst skada om jag flyttar ut på landet, stannar där, och lever som i gamla tider med utedass. Och varenda gång jag springer ut mitt i vintern i tjugo minusgrader och fryser aslet av mig kan jag tänka på dem som inte har något vatten... Undra om jag fryser mindre då?