Vätten är vacker ikväll.

jag är på bristningsgränsen, jag åker till uppsala i natt, när jag åker kommer jag tänka:

Vätten är vacker ikväll. En flicka gråter. Varför vet jag inte. Busschauffören är snäll och pigg för dagens ålder. Och jag, jag är trött för min ålder. Du vet det, kära Ylvavän. Kamratkompis. Du vet det. Att jag önskar att jag var barn igen, för då skulle världen förlåta mig, för att jag skapat mig en egen värld. Och hellre stannar där.

Vättens vatten glittrar vid Jönköping ikväll. En flicka gråter, Ylvavän. Hon gömmer sig i händerna för världen. Du vet vi är på väg någonstans, utan att vi vill det, allrakäraste. Vi vet inte vart, älskade. Vad ska vi göra? Kidnappa våra liv och begära lösen? Vad är våra liv värda, tror du, för dem? Åh, jag önskar jag var barn igen, för då skulle världen förlåta mig!

Jönköping är vackert ikväll och en ensam båt skvalpar på vågorna i Vätten. Allrakäraste, du vet det. Att jag önskar att jag var barn igen, för då skulle världen förlåta mig, för att jag blundar och inte vill se. Och är rädd i denna verklighet.

Vättens vågor slår mot stranden, Ylvavän. De kanske vill komma upp och vila sig, käraste? Jönköping glimmar i vattnet, som utströdda juveler i natten. Staden lyser. Älsklingsälskade, älskliingsvän.