En kvinna satte sig på en rymdrakets topp
med halsduk och benen knutna som rosetter.
Hon räknade ner blänkande hemligheter ända till avfärd
medan spårvagnarna rasslande krängde förbi nedanför.
Uppskjutningen skedde på balkongen.
Mamma, jag åker nu, sa hon
och sovrumsgardinen vinkade adjö.
Hon siktade på det blödande skenet,
gav till ett huvudlöst skratt
och när hon anlände till det rosa slottet
avfyrades kanonen
från det vänstra bröstvärnet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Den här var cool :)
tyckte om den sista meningen, vet dock inte varför men när jag läste den högt för mig själv blev det roligt att säga den i slutet, det kändes som en skarv mot resten av dikten, "vänstra bröstvärnet" :)
kramar
Skicka en kommentar