Nej Molly

Folket, jag har inte skrivit här på över ett år. Sedan sista har jag flyttat in i den där renoverade vindsvåning som jag pratat om Jag trivs. Jag cyklar fortfarande runt på stan och slänger in kuvert i brevinkast och kan alla portkoder i hela centrum. Jag är lite löjligt stolt över det. Jag har fortfarande inga vänner på den här orten. Eller jag har några människor som eventuellt skulle protester om jag sa att jag inte hade några vänner här. Jag har folk som jag hänger med och som tycker att jag är bitter och har dålig inställning till livet. Det har jag. De kanske är mina vänner. De kanske vill etikettera sig mina vänner, men jag skulle fullkomligt förstå om de inte vill det. Egentligen ska jag inte alls skriva det här. Egentligen ska jag utnyttja min tid och plugga. Det är min efterlängtade c-uppsatss. Men jag letade igenom mappen med gamla Uppsalagrejer i jakt på "Råd och riktlinjer för uppsatsskribenter vid litteraturvetenskapliga institutionen Uppsala universitet" och blev plötsligt inspirerad till blogginlägg. Kalla det nån konstig släng av nostalgi. I mappen hittade jag älskvärda citat från Njals saga som Illa beter du dig och sent ska din skam glömmas. Ibland ångrar jag som fan att jag åkte därifrån. Fast hade jag inte gjort det hade jag aldrig blivit av med oskulden och kunnat alla portkoder i hela centrum. Eller insett att jag inte vill bli författare. Det är jobbigt. Att författa. Folk fattar inte det. Därför drömmer folk om det. Nej, Molly, jag har insett att jag är en maskerad. Jag klär ut mig till olika saker, kvinna, student, brevbärare, rödhårig, snygg. Sådana saker. Nä, nu ska jag återgå till studerandet. Vi kanske ses om ett år eller så. Puss

I väntan med gråtrunkarsånger

Jag gjorde en annan blogg innan, men jag skiter i den.
Idag har jag köpt present. Min syster är så bra på att köpa kläder till folk i present. Det är inte jag. En gång köpte jag en skarf till min bror i fördelsedagspresent. När han tog på sig den skrattade hans vänner åt honom och sa att han såg ut som ett emobarn. Jag är inte bra på att köpa kläder till folk i present. Ändå gjorde jag det idag. Det kan bli katastrofalt. Det kan bli det. Förlåt. Jag känner mig lite dålig som inte kan köpa kläder till folk i present. Det skulle vara så kul om man kunde det...
KLockan är snart tre, vid fyra ska jag snöa av bilen och åka och hämta en släpkärra. Fixa till badrummet som blev buckliga väggar i. Plattsättan undrade om vi hade varit fulla när vi satte väggarna. Nä, men kanske bakis...
Målet var att bli klara med lägenheten till jul. Det blir vi inte. Vi kanske kan flytta in till mitten av januari, så behöver vi inte stressa. Nä, kanske inte.
Jag lyssnar på Melissa Horn. Jag lyssnar på gråtrunkarsånger och tänker: det här är bra skit. Snart ska jag värma mat och äta.

Jag funderar

Såhär skrev jag 2011-07-08.

Jag är så dålig på att ha vänner. Jag borde inte ha några. Jag är dålig på att höra av mig och det måste man om man ska ha några vänner, annars slutar de för de tror att man själv har slutat. Och som straff ringer de mig bara när de har glömt sätta på kanpplåset, så när jag svarar hörs bara prasslet av mobilen i fickan. Jag funderar på att demonstrativt sluta svara i telefon. Jag hatar telefoner.
Jag funderar fortfarande på att smsa mina fåtaliga vänner och fråga om de vill fika med mig. Men jag vågar inte ifall de inte vill och ansträngningen är för stor och jag har framförallt bara 0.23 kronor kvar på mobilen och ansträngningen är alltför stor att fylla på den. Jag funderar på att skaffa abonemang, men jag är osäker på om det kommer löna sig. Jag är så dålig på att höra av mig. Är det någon nutidsmänniska som skulle klara sig utan mobil så är det jag. Jag skulle klara mig hyfsat utan dator också. Funderar på att göra så. Isolera mig totalt. I min mans lägenhet, för honom är jag stört beroende av. Han har köpt en lägenhet som vi håller på att riva väggar i. Och lister. Och gaderober. Och när jag skulle riva en inbyggdgaderob hanterade jag kofoten fel och satte den vassa kanten i handen. Jävligt smart. Idiot. Igår när jag skulle hoppa över ett trästaket fick jag en speta i stortån, typ två jävla centimeter lång.
Nu har jag inte tid med det här längre. Jag är hungrig. Maaaaaat!

Sådär nu finns den

Jag tror jag flyttar denna blogg till nalleros.blogg.se...

Jag är på avgiftning, jag har abstinensbesvär.

Jag fick jobb. Till slut. Nån på Aq ringde och väckte mig i fredags och undrade när jag kunde börja jobba. På måndag, sa jag. Hur länge kan du jobba? Hela sommaren.
Sådär ja.
Så nu står jag och räknar skruvar och lägger i rosa plastpåsar, virar in metallbitar i bubbelplast och andra rosa plastpåsar och lägger skruvpåsen i. Ganska helt okej faktiskt. I måndags första dagen kände jag mig som ett litet barn som fått börja skolan. Jag log från jag började halv sju till elva, sedan blev jag för trött.
Men jag har fortfarande ett problem. Problemet är stort. Problemet är att jag måste bo hemma hos mamma och att Dick är alldeles för långt bort. Jag känner mig sjuk. Jag känner mig konstig och jag har problem. Igen. Ett annat problem dock, men fortfarande.
Jag är fascinerad över att jag saknar någon så, är beroende av någon så, inte tröttnar på någon så, vill vara med någon så hela tiden. Det är sjukt.
Mamma säger att jag är på avgifting. Jag har abstinensbesvär.
Jag undrade om jag fick låna bilen idag, igår. Mamma sa att det inte gick för att hon skulle åka och handla. Jag undrade om hon inte kunde åka och handla på onsdag istället. Hon sa att jag skulle lägga av. Jag lägger inte av, jag kan inte lägga av, det är omöjligt, jag vet inte om jag vill lägga av. Nej, det vill jag inte.
Jag saknar dig jag saknar dig jag saknar dig, varför ringer du inte!? Och det gäller inte bara Dick, det gäller dig också.