Jag är på avgiftning, jag har abstinensbesvär.

Jag fick jobb. Till slut. Nån på Aq ringde och väckte mig i fredags och undrade när jag kunde börja jobba. På måndag, sa jag. Hur länge kan du jobba? Hela sommaren.
Sådär ja.
Så nu står jag och räknar skruvar och lägger i rosa plastpåsar, virar in metallbitar i bubbelplast och andra rosa plastpåsar och lägger skruvpåsen i. Ganska helt okej faktiskt. I måndags första dagen kände jag mig som ett litet barn som fått börja skolan. Jag log från jag började halv sju till elva, sedan blev jag för trött.
Men jag har fortfarande ett problem. Problemet är stort. Problemet är att jag måste bo hemma hos mamma och att Dick är alldeles för långt bort. Jag känner mig sjuk. Jag känner mig konstig och jag har problem. Igen. Ett annat problem dock, men fortfarande.
Jag är fascinerad över att jag saknar någon så, är beroende av någon så, inte tröttnar på någon så, vill vara med någon så hela tiden. Det är sjukt.
Mamma säger att jag är på avgifting. Jag har abstinensbesvär.
Jag undrade om jag fick låna bilen idag, igår. Mamma sa att det inte gick för att hon skulle åka och handla. Jag undrade om hon inte kunde åka och handla på onsdag istället. Hon sa att jag skulle lägga av. Jag lägger inte av, jag kan inte lägga av, det är omöjligt, jag vet inte om jag vill lägga av. Nej, det vill jag inte.
Jag saknar dig jag saknar dig jag saknar dig, varför ringer du inte!? Och det gäller inte bara Dick, det gäller dig också.