Ju mer jag jobbar...

Ju mer jag jobbar, desto mer inser jag hur jag inte passa in där eller någonstans... och ju mer jag jobbar, desto mer inser jag att jag passar mer in i skolans värld, än där ute bland alla jobb... Ju mer jag jobbar destom mer inser jag vad jag måste göra för att inte bli olycklig och känna mig värdelös... En vecka kvar nu, sedan blir det sitta uppe på nätterna igen med tända ljus och klassisk musik och en dator som surrar och pappersblad som vänds och skrivs... Och sena kvällar då man rider ut och pratar med sig själv och hästen. Och sena monnar då man gör te och god ostmacka med tomat på. Jag vet precis hur jag vill ha det, och så ska det fan bli!