Dikter igen

Brud, din betänksamma blå skugga
Din famn av blommor kanske människor
du har en blå liten skugga
du har en blå liten fågel i din slöja, i din vita slöja, i ditt hår
Din blå skugga blundar
Du har blå revor i ditt ansikte, blå revor
Du har blå ögon i ditt ansikte, blå ögon
Det står människor bakom dig kanske träfigurer
De håller ett ljus på var sin sida
Om dig Ett altare av blommor
kanske att offra vid
under blå yta




När blommorna har somnat
stiger jag ut i gräset, barfota

Nattvioler doftar
i den djupblå kvällningen

Jag klättrar upp i trädet
plockar ner stjärnor från grenarna
och lägger dem i mossan, bäddar ner dem i gräset

Jag vandrar i skogarna





Jag är längtan till frihet.
Frihet är min längtan och
Längtan är min enda frihet.
Jag är längtans fånge.
Mitt brott är frihetslängtan
Jag är frihetsfånge.
Längtan är mitt fängelse.