Nej Molly

Folket, jag har inte skrivit här på över ett år. Sedan sista har jag flyttat in i den där renoverade vindsvåning som jag pratat om Jag trivs. Jag cyklar fortfarande runt på stan och slänger in kuvert i brevinkast och kan alla portkoder i hela centrum. Jag är lite löjligt stolt över det. Jag har fortfarande inga vänner på den här orten. Eller jag har några människor som eventuellt skulle protester om jag sa att jag inte hade några vänner här. Jag har folk som jag hänger med och som tycker att jag är bitter och har dålig inställning till livet. Det har jag. De kanske är mina vänner. De kanske vill etikettera sig mina vänner, men jag skulle fullkomligt förstå om de inte vill det. Egentligen ska jag inte alls skriva det här. Egentligen ska jag utnyttja min tid och plugga. Det är min efterlängtade c-uppsatss. Men jag letade igenom mappen med gamla Uppsalagrejer i jakt på "Råd och riktlinjer för uppsatsskribenter vid litteraturvetenskapliga institutionen Uppsala universitet" och blev plötsligt inspirerad till blogginlägg. Kalla det nån konstig släng av nostalgi. I mappen hittade jag älskvärda citat från Njals saga som Illa beter du dig och sent ska din skam glömmas. Ibland ångrar jag som fan att jag åkte därifrån. Fast hade jag inte gjort det hade jag aldrig blivit av med oskulden och kunnat alla portkoder i hela centrum. Eller insett att jag inte vill bli författare. Det är jobbigt. Att författa. Folk fattar inte det. Därför drömmer folk om det. Nej, Molly, jag har insett att jag är en maskerad. Jag klär ut mig till olika saker, kvinna, student, brevbärare, rödhårig, snygg. Sådana saker. Nä, nu ska jag återgå till studerandet. Vi kanske ses om ett år eller så. Puss

I väntan med gråtrunkarsånger

Jag gjorde en annan blogg innan, men jag skiter i den.
Idag har jag köpt present. Min syster är så bra på att köpa kläder till folk i present. Det är inte jag. En gång köpte jag en skarf till min bror i fördelsedagspresent. När han tog på sig den skrattade hans vänner åt honom och sa att han såg ut som ett emobarn. Jag är inte bra på att köpa kläder till folk i present. Ändå gjorde jag det idag. Det kan bli katastrofalt. Det kan bli det. Förlåt. Jag känner mig lite dålig som inte kan köpa kläder till folk i present. Det skulle vara så kul om man kunde det...
KLockan är snart tre, vid fyra ska jag snöa av bilen och åka och hämta en släpkärra. Fixa till badrummet som blev buckliga väggar i. Plattsättan undrade om vi hade varit fulla när vi satte väggarna. Nä, men kanske bakis...
Målet var att bli klara med lägenheten till jul. Det blir vi inte. Vi kanske kan flytta in till mitten av januari, så behöver vi inte stressa. Nä, kanske inte.
Jag lyssnar på Melissa Horn. Jag lyssnar på gråtrunkarsånger och tänker: det här är bra skit. Snart ska jag värma mat och äta.

Jag funderar

Såhär skrev jag 2011-07-08.

Jag är så dålig på att ha vänner. Jag borde inte ha några. Jag är dålig på att höra av mig och det måste man om man ska ha några vänner, annars slutar de för de tror att man själv har slutat. Och som straff ringer de mig bara när de har glömt sätta på kanpplåset, så när jag svarar hörs bara prasslet av mobilen i fickan. Jag funderar på att demonstrativt sluta svara i telefon. Jag hatar telefoner.
Jag funderar fortfarande på att smsa mina fåtaliga vänner och fråga om de vill fika med mig. Men jag vågar inte ifall de inte vill och ansträngningen är för stor och jag har framförallt bara 0.23 kronor kvar på mobilen och ansträngningen är alltför stor att fylla på den. Jag funderar på att skaffa abonemang, men jag är osäker på om det kommer löna sig. Jag är så dålig på att höra av mig. Är det någon nutidsmänniska som skulle klara sig utan mobil så är det jag. Jag skulle klara mig hyfsat utan dator också. Funderar på att göra så. Isolera mig totalt. I min mans lägenhet, för honom är jag stört beroende av. Han har köpt en lägenhet som vi håller på att riva väggar i. Och lister. Och gaderober. Och när jag skulle riva en inbyggdgaderob hanterade jag kofoten fel och satte den vassa kanten i handen. Jävligt smart. Idiot. Igår när jag skulle hoppa över ett trästaket fick jag en speta i stortån, typ två jävla centimeter lång.
Nu har jag inte tid med det här längre. Jag är hungrig. Maaaaaat!

Sådär nu finns den

Jag tror jag flyttar denna blogg till nalleros.blogg.se...

Jag är på avgiftning, jag har abstinensbesvär.

Jag fick jobb. Till slut. Nån på Aq ringde och väckte mig i fredags och undrade när jag kunde börja jobba. På måndag, sa jag. Hur länge kan du jobba? Hela sommaren.
Sådär ja.
Så nu står jag och räknar skruvar och lägger i rosa plastpåsar, virar in metallbitar i bubbelplast och andra rosa plastpåsar och lägger skruvpåsen i. Ganska helt okej faktiskt. I måndags första dagen kände jag mig som ett litet barn som fått börja skolan. Jag log från jag började halv sju till elva, sedan blev jag för trött.
Men jag har fortfarande ett problem. Problemet är stort. Problemet är att jag måste bo hemma hos mamma och att Dick är alldeles för långt bort. Jag känner mig sjuk. Jag känner mig konstig och jag har problem. Igen. Ett annat problem dock, men fortfarande.
Jag är fascinerad över att jag saknar någon så, är beroende av någon så, inte tröttnar på någon så, vill vara med någon så hela tiden. Det är sjukt.
Mamma säger att jag är på avgifting. Jag har abstinensbesvär.
Jag undrade om jag fick låna bilen idag, igår. Mamma sa att det inte gick för att hon skulle åka och handla. Jag undrade om hon inte kunde åka och handla på onsdag istället. Hon sa att jag skulle lägga av. Jag lägger inte av, jag kan inte lägga av, det är omöjligt, jag vet inte om jag vill lägga av. Nej, det vill jag inte.
Jag saknar dig jag saknar dig jag saknar dig, varför ringer du inte!? Och det gäller inte bara Dick, det gäller dig också.

Flera magplask och fittsvett

Jag är ett magplask personifierat. Jag slösar bort min tid. Jag borde diska nu. Jag borde söka jobb nu. Jag borde ringa de jag sökt jobb hos nu och tjata på dem, prata in idiotiska meddelande om att va fan ring mig, bli staker, jobbstaker, ingen går säker när Alexandra söker jobb! Men, så här är det: alla går säkra när Alexandra söker jobb. Hon är för dålig för att söka jobb. 1. Hon kan inte skriva personligt brev. I ett personligt brev ska man prata bra om sig själv, helst ljuga. Hon är bättre på sanningar, obekväma sanningar, vulgära brutala sanningar är hon ganska bra på faktiskt, ingen vill veta obekväma vulgära brutala sanningar om en de ska anställa, de vill veta lögner, små söta oskyldiga vita små blommiga lögner som låter åhsåbra! Dessa lögner måste man dock sedan som anställd jobba på efter anställningen. 2. Hon kan inte ringa. Hon vågar inte ringa. Hon är fegfan och har något av telefonfobi. Hon vet inte vad hon ska säga, säger alltid fel, blir dum i huvudet, nervös, panikslagen, svimmar nästan, borde inte få leva i det här samhället. Anpassa dig! 3. Hon är egentligen inte bra till någonting. Många skulle i och för sig protestera vid det påståendet, men hon känner lite så nu. Hon är pessimistisk och borde skjuta sig själv.
Men förr eller senare kommer hon ta tag i det. Hon ska bara gräma sig lite först, gråta lite först, skämmas lite först över att hon inte gör, inte kan. Hon behöver en pojkvän som säger: nu ringer du! Hon behöver en mamma som säger: nu ringer du! Och hon behöver ha sig själv som skäms så mycket över sin feghet och inkompetens att hon fattar sig mod och blir kompetent.
Hon har alltså inte fått nåt sommarjobb. Än.

Jag hade textsamtal i onsdags förra veckan med hela klassen som hade läst min Ekon. Jag hade en livskris varande ungefär två timmar efter detta, innan jag började supa. Jag grät en skvätt på grillfesten och söp ännu mer tillsammans med Håkan och skrattade så högt att till och med de fulla människorna vände sig om och tittade på mig, för Håkan var rolig och bjöd mig på sprit. Dagen efter kunde jag lyckligtvis koncentrera mig mer på den fysiska smärtan i huvudet än den andra livskrissmärtan och därför gjorde den inte lika ont.
Jag sa till Dick att jag skulle sluta läsa och skriva. Men jag läste för tre dagar sedan och jag skriver nu. Så. Men om jag ska sluta måste jag skaffa mig en ny hoppy. Jag tror att min nya hobby är att titta på flera avsnitt av Supernatural varje dag efter att Dick och jag har lagat mat. En hoppy som jag i och för sig har haft ett tag. Den är alltså inte ny.

Jag är missnöjd med vilka kurser jag har sökt till hösten. Jag vill läsa littvet C i Linköping, men sökte barn och ungdomslitt på distans i Växjö för jag tänkte att jag samtidigt skulle jobba och det vet vi ju hur det går med det. Fail. Men jag kanske kan fixa det på nåt sätt.
Men det kommer att gå bra. Jag försöker intala mig själv att det kommer att ordna sig, det ordnar sig, det kommer att gå bra. Jag är ju inte pank än.

Samtidigt funderar jag på om jag vill utbilda mig till lärare, socionom, psykolog eller journalist. De två sistnämnda kan jag ha för lite poäng för att ta mig in på. och dessutom misstror jag psykologin som vetenskap.
Sedan finns det ett program där jag inte riktigt vet vad man kan bli men det heter samhäll, kultur och mediagetaltning. Och sedan tänker jag att jag kanske kan skriva de där professionella infopapperen som företagen inte kan skriva själva, för de kan inte svenska. Och kanske kan jag skriva krönikor också.

Mitt nya favoritord: Fittsvett.

Så. Nu har jag gnällt klart för den här gången.