lördag 22 november 2008

Barnvagnsmaffian är ute och går i Uppsala...

Barnvagnsmaffian är ute och går i Uppsala och säger att det bara är en månad kvar till julafton så du får inga presenter nu, du får vänta till julafton. Jag skulle bara ha en mössa för det börjar bli kallt om öronen när man cyklar i full fart och håller på att åka ner i den lilla bäcken nedanför backen och nästan krockar med en cyklist som är så jävla duktig så att han håller höger när jag råkar hålla vänster och vi båda halkar lite smått när vi ska bromsa. Han blir skitskraj - hans stolthet blöder ymnigt, och han utstöter att det är höger som gäller. Vaddå avsnoppad. Jag ser ut som om jag inte fattar någonting, ser hur han krånglar sig iväg med sin cykel och halkar en gång till på en isfläck. Det kan du ha din jävel. Hela vägen hem tänkte jag på hur han kommer att berätta för sin fru om vilken idiot på cykelvägen som han nästan höll på att krocka med för att hon inte höll höger. Ja, det är rent livsfarligt att ut och cykla nu, säger frun då. Folk vet inte trafikreglerna. Nej då. Så farligt var det inte. Jag höll bara på att ge din stolthet hjärnskakning på isfläck och kastrera dig.
Jag fick en flash back. En annan gång höll jag inte heller höger, men då satt jag på en häst och råkade hålla så mycket vänster som jag kunde och så fick man det där uppslängt i ansiktet på en, att hålla höger, från en som hade bestämt sig för att krocka med mig bara för att jag höll vänster.
Det är vissa människor som har ett visst behov av att påpeka sådant. Så att de på så sätt kan bygga upp sig själva med snyggt avsnittade delar av andra, försvara hotad stolthet genom avsnoppning, mattavdragning, nedtryckning, onödig tillrättavisning. Precis som det finns vissa människor som har ett behov av att cykla mitt i vägen eller hålla vänster. Åh! Jag skulle ju gett honom ett sådant där gnistrande leende och sagt att javisst, herrn, jag ska försöka komma ihåg det till nästa gång, och se honom nästan halka och slå omkull för det. Men åh, det var så otroligt skönt att se rädslan flaxa runt i hans ögon. God jul.
Jag känner det nu, att julen är nära. Igår kom snön till Uppsala, kom fallande från himlen virvlande i luften ner på gator och grenar och torg och tak. Det är så man vill börja sjunga "Hej, tomtegubbar slår i glasen" när man ute på nationerna och prövar drinkar och skålar med glasen så det klirrar.
Häromdagen spatserade jag och Nadja omkring och checkade antikvariat. Det finns fem stycken i Uppsala. Jag köpte Richard III av Shakespeare för tio kronor. Ett klipp, tycker jag. Ja, så nu vet jag var alla antikvariat ligger.
Snart ska jag gå och mysarunt på stan och kolla in lite julklappar. När folk börjar se julpyntet i skyltfönstrena så säger de alltid att åh, jag tycker det är mysigt när de börjar med julpyntet, och (med julstressångest), usch, jag måste börja köpa julklappar snart också. God jul till er människor. Julpynt i skyltfönstren, det höjer bara folks stressnivå ytterligare. Jag är mer för avslappnande glögg och pepparkaksdeg (det blir oftast ingen deg kvar till pepparkakorna. Bra. För då slipper jag stressa med pepparkakor i ugn och förstöra god pepparkaksdeg när det ändå bara blir brända pepparkakor och så kan jag koncentrera mig på ytterst krävande julklappsköp.) Mohammed kom ut och undersökte min glöggflaska en gång, kom underfund med att det var alkohol i och fick för sig att göra alkoholtest genom att be mig försöka gå rakt. Haha!
Jag får inte glömma att jag har lovat Mohammed en julklapp. Han kom ut ur sitt rum häromdagen och Bettie sa att han var ledsen för att han inte kunde följa med familjen på vallfärd för att han var i Sverige och nu kommer han inte att få göra den vallfärden förrän han är typ sextio eller nått. Jag tyckte att om han nu hade vetat att den där vallfärden skulle vara och att den var så viktigt så hade han väl kunnat planera lite och skjuta upp studierna i Sverige nått år, för att gå vallfärd, annars är det väl inget att gå runt ledsna sig över. Nu ska han få julklapp. Undrar om han blir gladare för det?
Dessutom hörde jag honom skratta innan, så så ledsen kan han inte vara. Inte längre i alla fall.
Och snart kommer Fridavän och gör stället osäkert. Heja! Då får ni akta er. För då blir vi två som håller vänster på cykelbanan och präjar barnvagnar på julklappsköp.
Och nu har vi börjat med en ny delkurs. Rykten går om att läraren är jättehård och bara kan peka på en och så måste man svara.
God jul.

1 kommentar:

addictedtorockmusic.blogspot.com sa...

hatar oxå såna människor som måste trycka ner andra för att själva höja sin självkänsla ett snäpp på stegen... men är glad för såna människor som gör deras liv outhärdligt!! människor som dig, jag rättar mig snarare efter deras regler och lagar och hoppas på att hela systemet faller, och då kommer jag stå där och le. varken mer eller mindre :) vilken tabbe muhammed gjorde som gick i skolan när de andra ska på pilgrimsfärd!! där ser han, det tjänar inget till att vara troende, det skiter sig ändå med eller utan guds hjälp :) hoppas att du har det bäst där uppe i norrland och att du kör ner varje cyklist som kör på rätt sida, även om de väjer för dig :) kramar från armhålan