Min nyttighetsfaktor kommer alltid att förbli låg, enligt mina beräkningar

Detta är mitt 50de inlägg på denna blogg. För några dagar sedan satt jag i sängen bredvid mamma, hon låg med en deckare i knäet, och jag pratade om framtidsplaner. Vad ska jag göra. Sedan slog det mig hur mycket jag har vuxit i huvudet på bara ett halvår. Från mitten av augusti till januari detta året. Jag sa att det här hade jag aldrig klarat av att planera för ett halvår sen. Jag spekulerade i vad jag kanske kommer göra på sommaren och efter sommaren. Sommarjobba, vilket sommarjobb? Krönikör? Kommer jag få det? Nej. Kommer jag klara av det? Vet ej. Antagligen. Jag tenderar och klara av allting som jag måste klara av. Jag tror och hoppas att jag får G på min första hemtenta, så jag kan läsa litteraturvetenskap B... och jag hoppas och tror att jag fick G på A3 kursen. Min älsklingslitteratur under A kursen var Njals saga och Den unge Werthers lidande. Två väldigt olika böcker, skrivna på världig olika sätt. Njals saga är en cool hårdkokt islänningssaga som handlar om släkfejder och där alla är känslokalla och råa. Unge Werthers lidanden är en känslofull sentimental brevroman om en man så blir huvudlöst olycklig förälskad. Den är poetisk. Favoritcitat: Vad jag vet, kan vem som helst veta, men mitt hjärta är jag ensam om.
Njals saga berättas på isbergsprosa. Favoritcitat:
"Var Gunnar hemma?
Det vet jag inte, men hans spjutyxa var hemma.
Därpå föll han död ner."
Jag funderar på att antingen gå nån skrivarkurs eller läsa litteraturvetenskap C. Jag får se hur det känns efter B kursen och sommarn.
Frida ska läsa praktisk filosofi i Göteborg. Vad blir du utav det, frågar de. Knäppare. Och smartare, förhoppningsvis. Och inte det som du är nu, skulle jag vilja säga. Och inget nyttigt över huvudtaget. Jag blev också lite sugen på att läsa filosofi, men då vet jag inte om jag vill plugga teoretisk eller parktisk... Jag vill tänka, jympa hjärnan, även om jag kanske inte har tillräckligt många intelligenta hjärnceller för att göra det.
Jag riskerar att bli lärare eller jobba med något som har med röda korser eller unicf att göra. Nä, usch.
I en av mina guldböcker (min Bibel) står det kompromissa inte med dig själv, använd din gåva. I en almanacka någon gång stod det "Dölj inte dina talanger. De gavs till dig för att användas. Vad är väl ett solur i skuggan?" Synd att inte Benjamin Franklin gav en något mer citat om hur man ska hitta dem. Annars måste man gå ut och testa varenda jäkla pinne som man har i solen och testa om den funkar som solur. Solen kommer i alla fall att roas, eller gå i moln. Tänk om man inte tror att man har några pinnar!
Andra tenderar att veta vad man är bra på. Själv vet man bara vad man tycker är roligt. Och det man kan hoppas på är att man är bra på det som man tycker är roligt, så att man få göra det, och på det sättet hjälper både sig själv och andra lite mer. Vissa gör det som de tycker är kul, för att bli glada, andra gör det som de tycker är nyttigt och blir antingen glada eller sura. Därför hade jag tänkt att jag skulle skutta runt i livet och göra det som jag tycker är roligt, irritera gamla sura tanter, trampa folk på hela jävla foten och skrika åt dem att de står i vägen och ramla omkull om det är någon som inte flyttar på sig. Få blåmärke, lära sig kickboxning och slå tillbaka. Alexandras revanch på världen.
Och jag som har kommit på att det jag värdesätter mest hos en människa är omtänksamhet och ödmjukhet. Och ryggrad.
Min nyttighetsfaktor kommer alltid att förbli låg, enlig mina beränkningar. Men sedan har jag aldig varit bra på matte. Jag göra alltid allting lite försent. Och gör jag en lista, så har jag någon slags förbannelse över mig som gör att jag alltid har en sak kvar på den där förbaskade lista, som jag (surprise, surprise) alltid gör lite för sent.
I nästa inlägg kommer jag att berätta delar av min nyårsafton (det jag kommer ihåg) (det jag vill komma ihåg).
Puss på er folket.
Och träna ryggen, så slipper ni tungt hjärta och krokig rygg.