"Now where is that monkey? I want to shoot something!"

Det där samtalet om projektet gick nog bra. Han började med att förtydliga att jag inte kan skriva, att jag skriver fruktansvärt dåligt och att det här var jättedåligt. Jag förstod skämtet och han fortsatte. Som avslutning sa han att det var mycket bättre än det förra han läst av projektet. Bra, sa jag, tackade för hjälpen och tänkte igenom hans förslag, ansåg dem rimliga.
Jag var beredd att älska honom för att han kom till matsalen så att jag inte behövde knacka på hans dörr. Jag satt och hade ångest för det, men det gick ju fint.
Mamma ringde och sa att jag måste pumpa cykeldäcken. Jag sa att jag går hellre än frågar någon om en cykelpump. Hon sa att jag skulle göra som mamma säger. Jag sa att jag får se.
Jag ska tydligen läsa nåt fult på öppethusdagen. Som det ser ut och känns nu blir det En kvinna satt på en rymdrakets topp. Allt annat känns allt för dödens seriöst för att yppa högt för folk.
Antologierna kom i lådor idag. En tredje del av dem hade streck i sig som inte skulle vara där och som förstör intrycket. Vi funderar på att begära en ny tredjedel eller begära sänkt pris för den första. Du ska få en bok. En med utan streck i. För vänskaps skull.
Jag samlar Captain Jack Sparrow- citat på face book. Det finns inte så mycket annat roligt att göra där, om man inte gillar att övervaka folk. Dessa är citaten jag har fått ihop hittills (den sista är nog ändå min favorit): "You look somewhat familiar. Have I threatened you before?" "Why is the rum always gone?" "Any idea when Jones might release said terrible beastie?" "Where is it? Where is my thump-thump?" "You add an agreeable sense of the macabre to any delirium." "Now where is that monkey? I want to shoot something!"
Jag har precis tittat på Trettondagsafton på DVD. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Kanske skriva. Kanske läsa. Jag får se.

P.S. Sa jag att du skriver roligast, vän, alltid? D.S
Puss och kram

Känslan av att vara lite snyggare än vanligt och därmed kunna ta lite mer skit

I morgon ska jag ha textsamtal med Stefan om projektet. Jag ska ha krigsmålning (och med krigsmålning menar jag inte tre röda streck rätt över båda kinderna, utan kajal runt ögonen). Inte för att det kanske kommer bli jättehemskt, inte för att jag hade tänkt gå i krig eller starta något, absolut inte, utan bara för ett yttre försvar. Känslan av att känna sig lite snyggare än vanligt och därmed kunna ta lite mer skit.

Jag gick omkring och letade efter ett vin på systemet i fredags. Doktor L. Mycket gott. Vitt. Det skulle bli fest. Jag och Sabina gick till biblioteket och hyrde film som vi trodde att vi eventuellt skulle hinna kolla på, i alla fall en, innan festen, för att liksom förfesta med. På mitt rum: Elin gör i ordning mitt hår till festen medan Sabina talar om intresseproblem och relationsproblem.
Lyckobubbelkänslan infann sig aldrig, däremot kändes det som att jag höll på att ramla ihop. Spy.
Jag gick och la mig. Somnade skönt. Sleep is good.
Nästa dag åkte jag, Sabina och Elin hem till mig. Vi red, vi gjorde varma mackor, vi tittade på film, vi gick ut i skogen och promenerade.
Och efter denna sociala överdos flyr jag i desperation. Och kurerar mig med ensamhet. I morgon kommer jag vara inbunden och osocial (dvs. inte så trevlig).
Nästa helg kommer det var öppet hus på skolan på lördag några timmar bara, du får gärna komma och förgylla min tid. Men annars är jag oförhindrad att disponera min tid själv. Kommer vi jobba mer med den här öpptehusgrejen mer än vad jag vill, så skiter jag i det.
Denna vecka kommer vi också officiellt börja skriva på projektet.
Jag lyssnar fortfarande på sången du gav mig.
Gillar det där om hur du snurrar stil på din stol.
Det blir nog bra med de där valen. Själv sprang jag ifatt brevbäraren och ryckte upp hans dörr för att posta skrivprov och sommarjobbsansökan...
Jag undrar hur det blir.

Tillägnad en röd mosaikgroda från Barcelona

Förra veckan kändes fruktansvärt lång. På måndagen hade jag fortfarande ont i magen efter Barcelona. Det var säkert nåt jag åt. Kanske mina egna naglar? På måndags morgonen åt bara två rostade bröd med marmelad och en kopp te. Jag brukar äta en tallrik gröt och frukt. Jag gick och la mig vid halv åtta den kvällen och sov till sex på morgonen, vilket blir tio och en halv timme.
På tisdagen och på onsdagen satt jag med Darling River framför nosen och läste frenetiskt. Den skulle vara utläst till torsdag. Det blev den.
I trosdags diskuterade vi den lite lätt, men jag hade velat göra det ännu mer. Efter lektionen var mitt huvud fullt av den. Jag gick och tänkte på den hela torsdagen och fredagen sedan.
På torsdagskvällen var jag dock tvungen att koncentrera mig på andra texter, nämligen mina kursares i Växjö. Detta fortsatte jag med på fredag eftermiddag och de blev äntligen inlämnade. Kvällen ägnade jag sedan åt televisionen. Jag älskar att slösa bort tid framför televisionen. Jag tittar inte på televisionen på hela veckan så när jag kommer hem på helgen är det den som gäller på kvällarna.
Lördagen ägnade jag åt att revidera fem skönlitterära sidor som jag har skrivit. En ny början på Ekon. På söndagen skrev jag fem nya som är i stort behov av revidering. Mitt i natten mellan söndagen och måndagen skrev jag en sidas skrivrapport om min skrivprocess och en sida självkritisk och reflekterande text om mitt arbete. Sedan lämnade jag in alltihop och packade för att tre timmars sömn senare sitta på tåget till Nässjö och ännu en ny vecka.
De sista dagarna har jag tagit det väldigt lugnt. Igår var jag ute och gick, först med Karin och sedan med Sabina och Elin. Det var härligt. Solen sken och det var vår.

Barcelona var det ju också. Jag trodde att jag kunde förtränga hur mycket jag hatar detta land. Men icke.
Mitt första intryck: Jag blir lurad på åtta euro. Såhär går det till: Jag ska köpa en buffé som kostar 6.90. Jag får 5.10 eller 6.10 tillbaka. Som den jubelidiot jag är räknar jag inte växeln förrän långt senare och då är det redan för sent. Jag är skitsur hela dagen sedan.
Jag försöker trösta mig med att sätta mig någonstans på Plaza del Catalonya (eller hur fan det nu stavas) och sola, höra de två fontänernas ljud och insupa det vackra och varma. Jag lyckas nästan övertyga mig själv om att det här kommer att bli bra.
Till råga på att äter vi sedan ute tillsammans på ett underbart veganskt och vegetariskt ställe med helhäftiga målningar på väggarna, typ starka färger, flower power stuk slash graffiti. Efterrätten är bland de ljuvligaste jag har ätit, nån daddelstång med jordgubbar och chokladsås. Dessutom dricker jag säkert en hel karaff rött vin själv och tänker att jag förtjänar detta.
Nästa dag. Vi går till Sangrada Familia, Gaudis kända kyrka. Vi kollar bara på utsidan eftersom det kostar femtio euro att gå in, alltså femhundra spänn. I en turistaffär blir jag huvudlöst förälskad i en röd mosaikgroda. Jag köper den och tröstar mig med den resten utav resan, tänker på den varje gång jag känner att jag inte borde ha följt med. Min röda mosaikgroda. Jag skrev till och med en dikt och tillägnade den, då vi fick en skrivuppgift på fem rader eller meningar med temat staden.
Efter detta gick vi under en triumfbåge, en park och de gotiska kvarteren. Vi tog en sväng på Picassomuseet, sedan åt vi och gick hem. På vägen hem köpte jag en uggla. Men jag måste göra dig besviken. Det var ingen riktig.
Dagen därpå slösar jag bort på en jävla galleria, hungrig och utan vänner. På kvällen, på ett café, läser jag upp mitt mästerverk, dedikerat till min röda mosaikgroda.
Jag tror det är denna kväll jag upptäcker blåmärket på ena vänstra låret. Den är formad lite som en fjäderspiral i en säng. Plötsligt känner jag mig som prinsessan på ärten och bestämmer mig för att sova på andra sidan denna natt. Jag gör det. Och vad händer? Dagen därpå har jag ett nästan lika fett blåmärke på andra låret också. Brilliant.
Torsdag. Och vi åker till nationalmuseet, resans absoluta höjdpunkt. Jag går omkring bland konsten, försvinner in i tavlorna, glömmer var jag är... Tills jag kommer ut och ser den smogbeslöjade staden igen.
Vi går till någon olympisk arena. Jag tar en massa kort. Vi åker hem och äter. Det är antagligen denna mat som jag sedan får äckligt ont i magen av. Men den var väldigt god dock.
Där har du den. Resan.
Snar är det påsk.

Several imposible things before dinner

I några veckor nu har vi hållit på med en antologi. Deadlinen var idag och nu är den skickad. Igår jobbade vi med den till halv tolv på natten. Jag är trött.
Jag har en analysuppgift att göra klart innan måndag. Jag måste packa innan söndag kväll, för på söndag natt sticker vi till Barcelona. Jag har lovat Karin att jag ska skriva brev till henne. Jag kan skriva brev till dig Fridavän också. Det blir kul. Sen efter Barcelona måste jag skriva kommentarer till cirka fem pers gånger tio sidor, för att folk har inte vett att skriva lite om de skriver dåligt utan då skriver de mer. Jag funderar på vad jag ska göra i höst och hur jag ska fixa det med sommarjobb och pengar i sommar.
Ikväll ska jag dricka vin med Sabina och Elin och sen ska vi gå till en fest som är i Gläntan.
Dessutom måste jag läsa ut en bok på trehundra sidor tills på torsdag nästnästa vecka. Jag känner mig inte alls stressad. Inte alls.
Klockan är 16.03 just nu när jag skriver det här. Vid fem är det middag och innan det ska jag har hunnit duscha och göra i ordning busken jag har på huvudet, min stolthet.
Det var bra i Uppsala. Jag sprang omkring med Camilla i bokhandlar och köpte en massa onödigt underbara böcker, så nu har jag inte köpt några böcker på bokrean. Jag gillar inte riktigt det här med att vara ekonomisk. Det är överskattat. Kanske.
Vid lunchen en dag försökte jag hålla nån kort filosofisk utläggning om värden och fenomen och existentialism. Jag insåg hur korkad jag måste vara. Jag läste ett kapitel i Främlingen och insåg att det egentligen inte gör någonting, om jag inte sätter något värde på det. Men det är just det jag gör.
Jag ser fram emot poesifestivalen då jag kan få visa upp dig på denna skola där jag känner mig lite dum och så kan du assistera mig om jag skulle råka hålla någon ohållbar utläggning om nått jag tror jag kan. Fördomar och kunskap är mycket lätta att blanda ihop har jag hört. Det kan också vara en fördom. Du får hjälpa mig i denna komplicerade filosofi, som sagt.
Vad ska jag göra?
Jag håller inte riktigt med om det där med tid. Fast jag har inga snygga argument för det.
Varför kan inte nåt som finns i våra huvuden finnas på riktigt enligt filosofin? Fantasier finns ju och samtidigt finns de inte, eller vad? Precis som tankar. Värden?
Har haft huvudvärk och varit väldigt trött denna veckan. Funderar på om det kan vara stressymtom. Eller detta soliga väder?
Jag har skrivit upp mig som vegetarian på skolan, fast jag är det inte helt, för nära jag är hemma äter jag lite kött. Hade jag stannat här ett år till med de människor som jag är med nu, hade jag slutat som vegan. Det är faktiskt inte så svårt. Stefan är ungefär som Jesus när det gäller att påverkar folk. Det är läskigt att jag och andra blir så påverkade.
Vad är det för sak som du äter som bidrar till regnskogsskövling? Då kanske jag ska återgå till mitt kött och argumentera att det är inte så mycket skillnad vad gäller klimatpåverkan.
Nu kanske jag kommer få nån sjukdom, nån vitaminbrist. Men vad fan, då återgång jag till att käk kött om det blir så. Jag äter hellre mat än piller. Jag är elak människa utan sympatier för mindre levande varelser, eller nått. Jag gillar bara inte att blir så påverkad. Fan.
Och jag som skulle hinna dusha. Skit. Jag måste göra det nu om jag ska hinna. Jag hade gärna skrivit lite till, men jag måste gå... Du vet, tiden som inte finns.
Jo, jag såg också Alice in Wonderland. I kväll ska jag footwackering.
I'm I going mad? Yes, I'm afraid so, but I'll tell you a secret. All the best people are.
Now. The six imposible things before breakfast.

skogsmullealexandra

Jag letar till och med metaforer i diktsamlingar när jag sover nu

Jag visste jag var illa ute när jag började drömma om hur jag letade metaforer i diktsamlingar. Men nu har jag äntligen analyserat klart Runefelts och Tranströmers dikter efter tre dagars hårslitande. Jag är äntligen klar, det är inskickat. Bra.
Det kommer att bli författarbesök i Växjö under våren i samband med föreläsningarna så därför ska jag gå på dem istället för tråkig illustration eller foto. Jag ska bli författare, begrips. Inte leka runt med kamera, ta kort *klick* även om jag sålde tre bilder på Marina igår för 150 spänn *fniss*. Och även om jag illustrera lite av mina texter. Det känns onödigt. När jag blir författare kan jag välja illustratör, for God's sake. Men innan dess ska jag uppföra mig som en nördig litteraturvetare som skippar onödiga lektioner av skapande till förmån för viktiga författarbesök på universitetet. Here I come.
Brilliant. Jag har packat för Uppsala. Jag är klar med analysen och den är inlämnad. Författarbesök är inbokade. Lolita är läst till sidan hundratrettionånting och ska vara någorlunda utläst på fredag. Nästa vecka ska jag frenetiskt jobba på med Ekon där fem sidor ska vara inlämnade den första mars. Det känns som jag har mycket att göra, men att jag hinner nog med. Det går som det går. Det ordnar sig alltid tillslut ändå. För att det måste. Helt enkelt. Även om jag börjar drömma mardrömmar om formuleringsproblem och metaforer som förföljer mig bland boksidorna. Men nu är jag glad, lyriskt glad och euforisk. Jag ska till Uppsala gator i morgon!

Låt mig göra det jag finner värde i annars slutar jag här

Min vän säger det finns inget värde i världen. Jag säger hon är ett värde. Jag säger jag har ett värde. Vi är värde för andra med. Det finns värde. Ett värde för mig är att skriva annars mår jag inte och att må är värt tycker jag.

Jag har skaffat ny frisyr, det kanske inte har värde men det är kul. Den är guldblonda slingor och uppklippt därbak och längre där fram. Du får se sen.

Jag finner värde i det skrivna. Det kanske inte har nåt värde i det stora hela men det har värde för mig och min överlevnad och jag har värde för andra därför tänker jag leva och om de vill att jag ska leva får de låta mig göra det jag finner värde i annars slutar jag här. They owe me that if they want me to stay here.

Jag har hyrt Tidsresenärens hustru. Romantiskt skit som jag kan gilla. Jag läser Eva Runefelts diktsamling Mjuka mörker. Jag funderar på Ekon. Jag fick fin textkritik på nyskriven eventuell början som jag måste jobba mer med. Jag väntar på att klockan ska bli åtta så att jag kan få titta på sista avsnittet av Tyst vittne. Men först var jag tvungen att skriva till min vän om värden. Ty, min vän måste förstå hon är värde.

Jag har ramat in foton jag har tagit. Jag har varit ute och gått med hundarna i snön.

Vi håller på att framställa en antologi på Sörängen. Håller på att bestämma namn, format, ringa och maila runt efter om nån vill köpa annonser för att få in pengar till kostnaderna av tryckeriet. Igår ringde jag in en helsideannons, alltså tusen spänn. Jag har bidragit med nåt i alla fall.

I helgen sticker jag till Uppsala. Snälla Camilla låter mig komma. Åh, jag saknar Uppsala gator, Uppsala hus, universitetet, Linnécafé, LundeQ, nationer, gamla kykogård...! Haha!

Och min vän låter inte värre än jag när jag är ute och cyklar med nattmössa och pickadoll och leker att jag skjuter mig själv i huvudet. Men sen kommer jag på jag är en seg jävel som hänger i. Och då tar jag av mig nattmössan och klämmer fast pickadollen på pakethållaren, för eventuellt framtida bruk, fortsätter cykla medan flåsar och utstöter huvudlösa skratt till livets ära...

Puss på dig, er, småjävlar, universum är stort, vi är större. ty, meningen skapar vi.

En handfull dikter

2010-01-26

Angående osynligt vatten

Vi står inför ett problem:
Om jag bygger ett utedass
och skiter där istället
får jag äta bacon då?
För jag dricker knappt två liter vatten om dagen.


2010-01-26

Dinosauriesafari

Solen drar sig upp, hasande.
Regndropparna låter som fjärilsvingar mot rutan.
Detta är bara en fas i utvecklingen.
Tallarna ser ut som förstelnade enbenta dinosaurier från tågfönstret.
Plötsligt blir resan en dinosauriesafari i ultrarapid
genom svenska skogar,
där jag underhåller mig med att försöka se skillnad på
Tyrannosaurus rex och Megaraptor.

Jag planterade en dinosaurie.
Den började växa,
och blev en historia
om Tyrannödlornas konung och Den största rövaren.


2010-01-23

Solsilande dimmslöjor
Ett landskap glaserat i frost
Skuggorna lägger sig långa


2009-10-28

kokande röda blodbadsscener
en svart mur av självmordsbenägna tändstickssoldater
vaktande slakten av ett föråldrat gyllene djur
och ser de fallna omsorgsfullt bädda marken


2010-01-25

En önskan

Av allt i vår väldiga värld
önskar jag endast en röd liten stuga
där en brasa ska spraka…
Där skulle jag sitta
med en kopp te i handen,
en stor varm kopp te.
Så ser min dröm ut…


2010-01-26

Komihåglapp

Minnena rostar igen
och burkarna går inte att öppna,
men ruskar de dem så hör de
– de skramlar och ekar.


2009-07-11

Jag hade visst försvunnit.
Du dök och dök och trodde att jag hade drunknat.
Mamma letade på land och i lekparken.
Jag glömmer aldrig ditt ansikte
när du berättade för mig var ni trodde
att jag hade försvunnit.


2010-01-24

Rösterna är trådar i väven,
melodislingor i musiken
- jag finns i bakgrunden.


2010-01-26

Consolamentum

Jag kan se hur varm dina skuldror din rygg
kroppsvarmt skjorttyg

Lägga mina händer
Lägga min kind
Lägga handen mot
skulderbladsvärme
min kind

Du
stiga ur
min hand
din rygg
dina skuldror
genom hand känna värme
skuldebladsvärme
mot min kind
kroppsvarmt skjorttyg
mot min hand