Hon hade rätt att leva eftersom någon älskade henne

Jag måste inse det. Jag är en småländsk skogsmulle som gillar hålor att gräva ner mig i. Jag flyttar hem. Jag undrar om det var rätt beslut eller om jag kommer att fortsätta fly fram och tillbaka... Jag får helt enkelt se.
Jag irriterar mig också. Jag hade en dröm om att jag pekade fuck you åt honom och att jag sen ångrade mig och ville säga förlåt, men att jag råkade säga förlåt till fel person, och sen vaknade jag, så jag hann aldrig säga förlåt. Sen tännkte jag att det var rätt bra. Det kändes skönt.
Det regnar som bajsingen ute. Eller om det är hagel. Jag vet inte. Det låter hårt. Häromdagarna när det var fint väder cyklade jag ner till bryggan och satte mig vid ån och lapade sol. Jag köpte En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf oc kopierade Orfeus och Eurydike av Ovidius för att jämföra dem. "Hon hade rätt att leva, eftersom någon älskade henne."
Det haglar som fan. Jag har identifierat det nerfallande på fönsterbläcket nu. Vitt. Isigt. Hårt. Härligt vårväder.
Jag tynnar bort på en stol vid datorn. Det är därför jag flyttar hem. Jag saknar småländsk skog mitt utanför dörren där man kan gå ut mitt i natten utan att behöva vara rädd för våldtäcksman eller att någon ska höra att man håller allvarligt samtal med sig själv. Åt helvete med asfaltsvägar och Flogsta.
Jag vill galoppera på grusväg genom skog och hisna av farten. Jag vill vara i mitt timmerhus, med tända ljus framför mitt skrivbord och skriva och titta ut genom fönstret och tänka att detta är paradiset på jorden.
Och jag har bestämt mig för att skärpa mig. I sommar får hon skärpa sig, Alexandra. Det återstår dock ännu att se om hon kommer att göra det.
Jag kommer sakna Emma, Malin, Camilla och Matilda. Jag kommer sakna närheten till bion och teatern och domkyrkan. Jag kommer få ångestattacker varje gång mamma skriker något om att det där måste göras för att det där har inte gjorts än och varför har ni inte gjort det och nu måste jag göra det bara för det...
Men hon ska skärpa sig Alexandra. Så hon ska slippa höra det där och få de där ångestattckerna. Hon ska bli duktig, Alexandra. Hon ska göra nyttiga saker. Hon ska inte tynna bort på en stol framför datorn och inte kunna gå ut för att det inte finns någon omgivning där ute som hon vill gå ut till. Och hon ska förhoppningsvis inte reta gallfeber på sin bror och sin syster, utan hålla sig borta som om hon inte vore hemma, och bara komma tillbaka lite då och då.
"And to all this she must yet add something more substantial, in the improvement of her mind by extensive reading."
Hon ska flytta hem. Sen kanske hon bestämmer sig för att rädda världen.