tisdag 3 februari 2009

Halleluja amen, Dostojevskij!

Halleluja amen, Dostojevskij!
Jag har läst många texter det senaste året, men få texter har jag läst med förbehåll och njutning, men den där boken, den jättelånga, jättetjocka, jättestora Brott och Straff, läser jag, njuter jag av, slurpar upp, med förbehåll. Konstigt är det och knäppt, för det är ju så mycket text och den är så lång och den är så tjock. (Så tung är den inte för jag har en pocketutgåva.)
En bra bok är sådan, så att man sugs in i den och börjar tänka och slutar tänka på att man läser, maler text, för helt plötsligt maler man inte text längre. Man upplever någonting, tänker samtidigt som man läser, läser inte bara. Man behöver inte ens tvinga sig vidare, texten försvinner nästan, och något annat formar sig i huvudet istället.
Även om jag måste läsa den tycker jag att den är bra. Konstig är det, och knäppt. Men boken fascinerar mig. Det är psykologi, Dostojevskij. Och jag gillar att vara i folks huvuden, att var i en annan människas tankar, speciellt speciella människor, med speciella fixa idéer. De är de mest intressanta. Att undersöka människor, tankar, reaktioner, hur man fungerar. Tankar och handlingar, hur de hänger ihop.
Människor är underligt konstiga varelser som kan tänka sig in i andras situation, de kan tänka sig in i situationer som de aldig har varit i fast de aldig har varit där. Och i nästa sekund, helt plötsligt kan dessa varelser bara stänga av. Totalt. De är mycket konstiga, de varelserna. De kallas människor. Och jag har fortfarande mer medlidande med hästar än med människor.
Puss på dig Dostojevskij. Tack för att du skrev en bok med läsupplevelse i, för det är en upplevelse.
Ibland blir man glad, över att tvingas läsa viss litteratur som är så bra och som man blir uppfylld av, andra gånger förstår man att de tvingar en att läsa annan litteratur, för man skulle aldrig läst tråkigheten själv annars.
Men bättre än berusning är det, bättre än någon annan känsla är det och slår allt, att få en riktigt bra bok i händerna som man få Uppleva, knapra på, smaka på, käka av. Och är den bra så är det ju bara bra att den är lite längre, för då varar det bra lite längre, förhoppningsvis.

1 kommentar:

addictedtorockmusic.blogspot.com sa...

dostojevkij. orkar knappt tänka på hur långa stycken han har. speciellt inte om jag tvingas läsa den. men som tur är finns det andra som uppskattar honom, som du :) fast känslan av att sugas in den känner jag igen, och känslan av att man faktiskt vill att boken ska vara längre än den faktiskt är, den känner jag också igen. böcker är väldigt bra att ha, speciellt som dörrstopp.