Inga äckeldjur, ingen sup

Wuthering Heights. Kärlekshistoria. Spökhistoria. Släktkrönika. Efter Twilightsagan var den som Piccinis opera Turandot efter fyra relativt tama poplåtar om kärlek. I Svindlande höjder pinar de livet ur varandra värre än i en isländsk släktsaga. Den var som metalriv efter smörballad.
Nog med reklam.
Mitt hår är rakt med guldbruna slingor överallt. Det håret fixade jag idag. Det håret ska jag sitta med vid bordet i morgon tillsammans med 17 personer som suger rödkokta äckeldjur mellan benen. Najs.
Nog med skryt.
För att förhinda att jag dricker för mycket har jag anmält mig som frivillig chaufför åt Marina som ska ner till Vaggeryd efter kräftskivan.
Det är nämligen så att jag befarar närmanden under denna trevliga tillställning som jag gör bäst i att parera i relativt nyktert tillstånd.
Jag hoppas att du inte kommer ihåg förra helgen vi var ute. Det gör jag. Tyvärr. Det här är inte bra. Inte bra alls. Det här är vad man får för sina synder.
Förlåt mig fader, ty jag har syndat.
Ja?
Jag har druckit sprit. Och jag har flörtat alldeles för lyckat med fel personer.
Tio Ave Maria, tjugo Gud som haver och tretti Fader vår. Sen kanske någon hjälper dig här uppe med att genomleva kräftskivan.
Tack.
Varsågod.
Det känns som jag befinner mig i en ytterst utsatt position. Jag planerar att försöka genomleva kvällen med Sölve, Jennie och Marina vid min sida, som livvakter, ha minst ett bord mellan mig och Fredrik och undvika att varken titta eller lyssna på Icke Önskvärd nr 1. Inte nog med att Tonny agerar Emma med snopp och utan större finkänsla, nu har han fått hjälp av Johan också. Skithögar. Jag behöver ingen hjälp på det hållet. Jag klarar mig alldels utmärkt själv. Speciellt med att få puckon att falla omkull och slå i huvudet hårt. Alldeles för hårt. Kan inte nån hjälpa dem att plocka upp vettet? Det rann ut när de slog i huvudet.
Därför har jag bestämt mig för att agera vaksam, samt "som om ingenting rör mig i röven" på lördag.
Alltså: Kräftskiva: inga äckeldjur, ingen sup, skratta å va glad.
Nog med gnäll.
Skrik åt mig på Liseberg. Det kan behövas.