Kräftskiva

Jag spenderade kvällen bredvid Erik. Jag gav honom en spritpenna, sen målade han traktorer på duken. Jag målade en kräfta. Jag försökte måla en traktor också, men då skakade han på huvudet och sa att det såg ut som en låda. Då gav jag honom pennen och han fixade till den så att den såg ut som en traktor. Det är detaljerna som gör det, sa han. Han målar ta mig fan i slow motion. Han hade även åsikter om mitt ätande, precis som mitt ekologiska drickande och mina studier. Äter du inte kräfter? frågade han. Nej. Varför inte då? Det är äckligt. Han skakade på huvudet och suckade. Eva frågade mig vad jag skulle plugga. Jag sa att jag skulle gå en skrivarkurs. Erik skakade på huvudet igen, suckade, skrattade och undrade vad det var för jäkla studier. Ja, det kan man undra, när man har levt hela sitt liv isolerad på en bondgård utan intressa för kultiverad beläsning.
Fredrik var så kul så jag grät av skratt. Han berättade saker om sin jobbarkompis som hade köpt andra cigaretter än de vanliga och sin katt som hade besökt honom på jobbet. Han undrade hur katten hade vetat att han jobbade just där.
Klockan tolv på kvällen när alla hade blivit trötta och större delen av gänget åkt hem fick jag tråkigt, så jag satte på hitmusik från 2003 och började dansa. Erik skakade på huvudet igen, suckade och undrade vad det var för jäkla skitmusik, samtidigt som han målade två traktorer till på en papptalrik. Sen somnade han.
Jag fortsatte att vika mig av skratt åt Fredriks livshistorier och fundera på vilken bok jag ska ta mig an härnäst.