De gångerna du inte tycker om dig själv...kan det se ut såhär

Det här är det jag cencurerade, som jag nu har cencurerat delar av och nu väljer att delge dig.

De gångerna du inte tycker om dig själv, då andra är mycket bättre än du, eller inte alls bättre, men de säger en massa saker som du aldrig skulle ha en tanke på att säga. Socialt accepterade saker.
Kom bara ihåg att inte säga någonting. Kom ihåg det.
Viktigt.

Kom, låt mig känna något annat än mig själv. Låt mig känna något annat. Låt mig glömma mig själv. Jag är så trött på mig själv. Kan jag få någon annan ett tag. Vila från mig själv.

Nej. Jag vet inte. Det går inte längre. Jag hade tänkt att jag skulle börja i tid. Men som vanligt tänker jag bara och gör absolut Ingenting.
Varför sätter du inte igång med det nu då?
Jag är sjuk. Host. Host. Jag är trött. Snark. Jag orkar inte, jag...måste handla mat.
Hej, kan jag göra en beställning?
Ja, visst det går bra i denna här kassan.
Ja, då skulle jag vilja ha ett liv på luft ett tag för jag har ingen lust att handla mat.
Vem fan kom på den här världen, Frida? Jag vill rusa genom korridoren, kasta mig genom balkongdörren och flyga ut över räcket och skrika "fly för ditt liv!" Men jag sitter kvar i min halvsnuskiga 19km2, halvfeber och du anar inte hur trött jag är på Allting.

Kom, låt mig känna något annat än mig själv. Låt mig känna något annat. Låt mig glömma mig själv. Jag är så trött på mig själv. Kan jag få någon annan ett tag. Vila från mig själv.

Jag önskar jag kunde skiva dikter, men det kan jag inte. Inte längre. Jag ska försöka en sista gång med läsåret som kommer, sen…vet jag inte.
Jag känner mig helt uttorkad. Men det kanske inte är rätta tillfället att känna efter.
Söp mig full häromdagen. Och blev kompis med Bettie igen. (Hon snodde min nalle, funderar på att bli ovän med henne igen för det.) Det är så man blir kompis med folk. Det visste Criage. Han är en vis man. Jag lurade i nån dum jävel att jag var från Dublin. Fast han föreslog det själv. Först försökte jag lura i honom att jag var tysk, men det gick han inte på, så han föreslog Dublin.
I Skottland är jag tysk, när jag pratar engelska, i Sverige är jag irländare. Coolt.
Jag förvånades över hur lätt det är att ragga också. Stilla hungern med en banan, sopa i dig en stor fantaflaska vodka och multivitamindryck och därefter två glas vin. Sedan går du ut på dansgolvet och skaffar ögonkontakt med nån. När han tror att han har halva inne så sticker du. Skitenkelt. Så enkelt att det nästan borde vara förbjudet. Och man är inte ens snygg. Inte det minsta.
Jag har fått mitt personbevis nu (så att jag vet vem jag är), kopierat betyg (MVG, MVG, VG, så jag vet hur duktig jag är) Så jag har i alla fall gjort någon nytta idag. Jag har läst lite också och funderat på hur jag ska fixa tentan. Jag funderar på om jag inte skulle det… fixa den.
Jag har tittat på film, romantisk komedi. Känner som Doktor Glas, snart mördar jag någon.
Faktum är att Matilda frågade mig om jag inte ibland kände att jag ville döda någon. Jag sa att jag var mest likgiltig inför människorna. Lögnhals är du, Alexandra. Sedan kom jag på att jag nog kanske skulle vilja döda min förskollärare. Så jag sa det. Där ser du, sa Matilda. Ibland vill jag döda min tandläkare. Dra ut alla tänderna på honom. Ja, sa jag, eller peta ut ögonen. Då tittade någon konstigt på mig från ett annat bord och jag log mot denne, föreställde mig hur jag petade ur ögonen. Jag föreslog också att man skulle psyka sitt offer, som på film. Släcka lampan, skrämma upp, göra det långsamt, utdraget. Och sedan, i sista stund… låter man sitt lilla offer gå, allt för att den ska få vet att den lever och uppskatta livet. Eller så kommer hjälten och räddar offret och tänder lampan och så får förövaren (förföraren, alltså jag) i förhöret gråta ut, men ingen känner nån riktig sympati för mig i och med att jag är en kallblodig mördare…
Jag ryser. Förlåt. Tänderna och ögonen och över balkongräcket var lite överdrivet.
Annar så, var det rätt exakt. Men snart, snart, snart kommer det bli lite bättre, när jag lämnat in tentan, när jag börjat lite med uppsatsen, då kommer det kännas lite bättre. Det vet jag. Det gör det alltid. Och snart, snart ska jag flytta, flytta, flytta härifrån och tillbaka till trähuset i skogen där jag hör hemma i småländska skogen. Och sen, och sen, när jag tröttnar på det, flyttar jag nånannanstans.
Älskar dig.
Kram, från en felplacerad smålänning.