Novell(?) till en bild

Det hängde en tavla i bakgrunden som föreställande ett hav och kvinnan framför satt framåtlutad över bordet, nästan låg, och vilade hakan i handen med ett frånvarande uttryck. Hennes andra hand höll hon på stolsryggen med ett par handskar i och en ring på långfingret. Den matchade öronhängena.
Hon bar vitt. Han mittemot bar svart och deras armbågar möttes.
Han vilade också ena armbågen mot bordet, avslappnat, såg på henne. Ur bröstfickan tog han upp ett cigarrettpaket och bjöd henne genom att öppna med bara ena handen. Frånvarande tog hon en cigarett och placerade den i ena mungipan, pekande nonchalant uppåt.
Han tände den och hon drog in röken i ett djupt andetag, tog cigaretten mellan pekfingret och långfingret i en elegant gest och blåste ut röken, medan han också tog en cigarett. Han tände den och sedan värmeljuset som stod på bordet, innan han la ner tändaren i bröstfickan.
De satt tysta, rökte.
Hon blåste röken uppåt, han, neråt. Ändå samlades deras rök i den andres ansikte.
”Skulle inte du sluta?” sa han.
”Skulle inte du aldrig mer se mig?” sa hon.
”Aldrig mer se dig? Det är omöjligt. Jag ser dig jämt.”
”Vad gör du här?”
”Inget, ser mig omkring”, sa han och såg sig omkring, blåste ut rök.
”Och vad ser du? Inte mycket kan jag tro.”
”Nej, inte mycket.”
”Är det av nyfiken, du ser dig omkring, eller rastlöshet kanske, eller letar du efter något, är det något du har tappat bort, något du saknar? Ledsen, men jag har inte lust att hjälpa dig att leta.”
”Det behövs inte.”
”Så bra då.” Hon tog ett bloss och han också.
”Liv…”, sa han, men fortsatte aldrig.
”Död”, sa hon. ”Sånt är livet. Så varför är du ens här?”
Hon blåste ut rök i ansiktet på honom. Och han tog upp ett brev ur bröstfickan och höll det som en sköld mellan sig och henne.
”Och vad ska jag med det till? Använda som värmekälla?”
”Läs det.”
”Lägg det på bordet.”
Han gjorde som hon sa.
”Var det bara post du skulle lämna, så kan du gå nu.”
Han suckade, fimpade och reste sig. Sedan gick han.
Frånvarande tog hon brevet och sköt till sig värmeljuset som han hade tänt. Ett bloss till drog hon, innan hon stoppade in brevet i lågan. Och det fattade eld.
När hon inte kunde hålla i det längre släppte hon resterna i ljuset och lät dem brinna av sig själv. Hon satte sig tillrätta igen, framåtlutade över bordet, med blicken långt bort. Och när servitören kom förbi beställde hon en konjak.