September

såhär blev min Septemberdikt. jag var tvungen att komprimera den, en sida var max. så såhär blev den, jag har ingen aning om den blev bra, får se.

Jag ser en kvinna från förr
stå vid ett fönster och söka med blicken
utåt,
vattnet porlar mellan stenarna,
de fallna löven flyter på ytan
i den lilla trädgårdsbäcken.
Himlen bär en slöja av regn,
och marken går svept i dimma
daggbeströdd,
doftande mylla.
Träden står och faller
det sista av sommaren,
bäddar marken,
tar av sig sin gyllene krona
för att vila huvudet
som en gammal man tappar sitt hår
Äpplena rodnar
vid de lättklädda träden
Höstens andedräkt viskar
allt ska döden dö,
och jorden täcks av löv och dimma,
medan mamma bakar äppelpajer
Krispiga, gyllene september,
snart är det läggdags, säger hon,
Snart kommer röd oktober, säger jag.
och lyssnar på en döende kvinnas klinkande på ett piano,
en ung flicka stryker en fiols strängar
och framföra höstens ankomst.
En man väntar i kulisserna
och jag kommer aldrig att glömma den dagen
då det var snö på blommorna.